45 år 2015

Charlotte Rampling spelar Kate som sedan 45 år är gift med Geoff (Tom Courtenay). De har inga barn men många vänner och planerar tillsammans med dem en stor fest på sin stundande bröllopsdag. Allting vänds dock upp och ner när ett brev anländer och meddelar att man funnit kroppen av Geoffs ungdomskärlek Katya som försvann i de schweiziska alperna för närmare 50 år sedan.

”45 Years” handlar om det oändligt sköra i de stabilaste av relationer. Den handlar om hur lätt och framförallt snabbt allting man byggt upp under lång tid kan rasa om en spricka letat sig in i grunden. Livet och rutinerna har sin stilla gång för Kate och Geoff, men när en vindpust från Geoffs förflutna drar in hotas plötsligt bokstavligen hela deras relation och tillvaron de skapat, med full orkanstyrka.

Andrew Haigh som är personen bakom bland andra ”Weekend” och HBO-serien ”Looking” vänder här blicken från unga män i storstan och deras drömmar om romantik och riktar den mot ett åldrande par ute på landsbygden och deras romantik som en gång var. Han är inget mindre än en helt fantastisk filmskapare och kan verkligen detta med att bringa liv till de på papper mest anspråkslösa berättelser. Ömsint och med mängder av värme leder han oss in i historien och bjuder där på ett djup som kanske inte med blotta ögat först syns, men som sedan desto mer upplevs. Detta är en film om det som man alltså inte nödvändigtvis ser eller hör pratas om, men som vi ändå kan ana oss till då det outtalade i ”45 Years” tack vare vackert foto och en fenomenal ljudbild är så fenomenalt talande ändå.

Väldigt mycket är så klart också tack vare underbara Charlotte Rampling som sin något bistra uppsyn till trots, känns både känslig och otroligt mänsklig. Med små, subtila uttryck och med sitt karakteristiska minspel ger hon Kate och därmed också berättelsen ännu fler nyanser och en än mer mångbottnad grund. Även Tom Courtenay i rollen som hennes make Geoff gör allting helt rätt. Man sympatiserar också med honom och framförallt förstår hans lätt apatiska reaktion av det som händer.

Detta är ändå till sist Kates historia och på många sätt en karaktärsstudie av en trygg kvinna, vars livsval blir ifrågasatta av henne själv när hon ställs inför en mycket svår situation. Det är henne vi i varje scen får följa och henne vi i första hand kommer att med gråten i halsen känna med.

”45 Years” är en mycket gripande och väldigt stark film om människor och relationer, för människor med eller utan relationer. Det är kanske inte en film för dem som vill ha sina biljakter och sitt pang pang, men desto mer en film för oss som uppskattar lågmält skildrad vardagsdramatik och värdesätter en suggestiv spänning i den annars så alldagliga tystnaden.