7 miljonärer 2006

Efter bara några månaders bekantskap står mångmiljonären Måns och hotellägarinnan Judith redo att utbyta ringar. Till herrgården Himlabacken anländer det lilla sällskap som ska närvara vid bröllopsceremonin: advokaten André som ska viga paret, kocken Josef som står för tilltugg och drinkar, och Måns bror Julius med sin Anette som vill lura de nygifta på allt de har.

Julius är nämligen bitter över att inte ha fått ett öre av miljonarvet efter deras far. Det ryktas om miljoner kronor i kassaskåpet i Himlabackens arbetsrum, och pådriven av en sexstrejkande Anette är han fast besluten att stjäla det som han anser sig ha rätt till. Men de är inte de enda som är ute efter pengarna. Snart visar sig mer eller mindre alla inblandade ha en dold agenda, inte minst husets kock och Judith själv, och när hennes dotter oanmält dyker upp med sällskap av den ryske torpeden Boris rörs allting till ytterligare. Och det dröjer inte länge innan de är en person mindre att tävla om miljonerna...

Thriller och komedi är en lurig genrekombination. Humorn når sällan sin toppnivå när thrillerinslagen tar över, och de, i sin tur, går av naturliga skäl inte att ta alltför seriöst. På så sätt blir en thrillerkomedi egentligen varken thriller eller komedi, vilket inte minst stämmer in på ”7 Miljonärer”. Lyckligtvis finns det gott om andra kvalitéer för att hålla intresset och tempot uppe. Filmen bjuder på kul karaktärer, intressanta skådespelare, ständiga vändningar i intrigen och en del svart humor som, när den väl släpps lös, leder till några av filmens höjdpunkter. 

Men thrillerkomedi är också en genre vi inte är alltför bortskämda med i Sverige (senaste bidraget var ”Skenbart” år 2003), och jag står med öppna armar och välkomnar allt som tar avstånd från trött polisaction och mörk diskbänksrealism. ”7 Miljonärer” tar välbehövliga, om än små försiktiga, tramp på nya territorier. Regissören Michael Hjorth leker med de båda genren och använder sig väl av flera välkända filmelement, som vi visserligen sett förut men som ändå bidrar till en mix som känns som något av en frisk fläkt för film-Sverige. För att dra ett exempel; ingen kan ju spela Terminator bättre än Arnold själv, men när såg vi en läderklädd muskelknutte skjuta skarpt med bazooka i en svensk film senast?

Agatha Christies mordmysterier och spelet Cluedo har stått för inspirationen i en härlig film där glamour, girighet och drömmen om guld och gröna skogar står i centrum. Den finfina rollistan med Peter Andersson, Suzanne Reuter, Loa Falkman och Reine Brynolfsson i spetsen bjuder inte på några häpnadsväckande prestationer - filmen känns snarare som en avslappnande solsemester än arbete för de gamla veteranerna, men deras välkända ansikten i kombination med smått galna karaktärer är ändå fullt tillräckligt för att nöja fansen.

I slutändan kan jag bara önska mig mer humor. Man ler stora delar av filmen men de riktiga gapskratten blir ytterst få. Både handling och karaktärer kunde lätt även skruvas till ytterligare ett par varv. ”7 Miljonärer” är ändå en mycket trevlig film och något ovanligt här i polisfilmernas förlovade land.