76 Days 2020

Coronapandemin har sannerligen inte undgått någon under det senaste året. Det har skakat vårt samhälle i grunden, förändrat allas vardag och dominerat nyhetsrapporteringen. I pandemins vagga var den kinesiska staden Wuhan på allas läppar. Det var här som de första fallen av det nya coronaviruset upptäcktes. I den nya dokumentären “76 Days” får vi följa arbetet på fyra av stadens sjukhus under de 76 dagar som Wuhan befann sig i lockdown. 

 

Det mest slående med “76 Days” är dess oväntat avskalade angreppssätt. Helt utan intervjuer, voice over eller textplattor tas vi in bakom kulisserna för att följa det oerhört påfrestande arbetet i sjukhuskorridorerna. Likt en fluga på väggen navigeras vi mellan diverse sjukhussängar och livsöden – från senila gamlingar som väntar på döden till förstagångsföderskor som separeras från sitt nyfödda barn och sätts i karantän. 

 

Den avskalade stilen ger sannerligen ett annat perspektiv från pandemins frontlinje. Istället för en redogörande faktadokumentär får vi istället ta del av några få av de miljontals invånare som påverkades av Wuhans nedstängning och spridningen av coronaviruset. I en tid där hård fakta och “vad var det egentligen som hände”-mentalitet får man applådera “76 Days” för att gå mot strömmen. Å andra sidan känns det definitivt som att något saknas. 

 

Dokumentären vill onekligen hylla vårdarbetarna som tampas med pandemin, men det blir svårt när de blir så anonymiserade som här. På ett sätt är det väl talande att bara skildra dem som ansiktslösa, vandrade skyddsutrustningar, men för en film som ändå går så starkt på temat realism känns det tafatt att inte få någon känsla för människorna bakom skyddsmaskerna.  

 

Som ett historiskt dokument är det inga tvivel om att “76 Days” kommer att fungera som en oerhört talande tidskapsel. Det ändlösa arbetet på sjukhusen där dagar övergår i nätter som övergår i veckor som övergår i månader – allt är det väldigt talande för den tillvaro vi lever i just nu, och säkerligen kommer att leva i ett bra tag framöver. Inblicken i Wuhans hemliga korridorer ger ingen övergripande inblick eller nytt perspektiv på coronapandemin, men det är trots det ett mycket talande porträtt över samtiden.