99 Francs 2007

"Allt kan köpas: Kärleken, konsten, Jorden, er, mig, särskilt mig". Natten är tung och regnet slår som spön i backen och Octave Parango (Jean Dujardin) står på taket på den byggnad där han arbetar. Citatet ovan passerar genom hans huvud ett par gånger innan han sekunderna senare kastar sig ut mot sin död. Anslaget till filmen bådar gott.

"99 Francs" kretsar kring Octave Parango, den mest kreddiga, arroganta, fåfänga, oförskämda reklamaren i världen - och givetvis med den rätta Berghs frisyren och glasögonen. Hans jobb är enkelt, han vill få oss alla att må skit över något och köpa en ny värdelös produkt för att få oss att känna oss bra igen. När Octave hamnar i den situationen där han måste göra en reklam för yoghurten "Starlight" som han absolut inte tror på börjar funderingarna kring det moraliska i att sälja drömmar till folk som inte kan betala. Förmodligen beror det även på att han för första gången blir kär. När det sen kombineras med en överdos av kokain blir det startskottet för förvandlingen.

Jean Dujardin gör det så på pricken likt myten om hur en man inom reklam ska se ut och agera. Som han själv uttrycker det "Kom alltid försent till möten, om en copywriter kommer i tid tappar han all trovärdighet" och "till varje pris, avstå från att be om ursäkt". Med citat som dessa blir karaktären i sig helt enkelt otroligt underhållande!

“99 Francs” vill verkligen ta frågor om konsumtion och reklam till sin yttersta spets. I filmens eftertexter står det att man världen över spenderar 500 miljarder dollar på reklam per år och att bara 10% av den summan skulle räcka för att halvera världssvälten. Självklart produceras det en hel del skit i världen som folk gladeligen spenderar sina hårt arbetande pengar på, för att sedan lägga i någon låda på vinden efter någon månad. Sen har generellt sett folk en uppfattning om att äkta lycka går att köpa i affären. Frågan är högaktuell och har en bra poäng.

Filmen är en riktig fröjd för ögat och man får verkligen gotta sig i bilder från tokiga kokaintrippar och helknasiga reklamidéer. Filmen följer ett högt tempo som påminner om en lång reklamfilm eller en intensiv MTV musikvideo. “99 Francs” faller mig verkligen i smaken. Det blir många knasiga moment som den när en hög Octave kliver rakt in i en reklam som påminner om en “Riesen” eller “Welters Original” -reklam och skäller ut skådespelarna. Tyvärr drar det lite för mycket i feel good-spakarna när man kör moralmaskinen för full fräs i slutet.