A Dog's Purpose 2017

Det känns som vi inte kan få nog av att se gulliga djur på film just nu! Sist ut är Lasse Hallströms senaste melodrama ”A Dog's Purpose”, som handlar om en hund som filosoferar över sitt syfte i livet, eller de olika liven kanske man ska säga, i plural. Genom reinkarnation hamnar den nämligen hos olika ägare, och tillhandahåller vad de behöver mest, vilket oftast är kärlek och bot mot ensamhet. Hunden är ju som vi vet människans bästa vän. Ibland styr dock hunden ödet genom mer handgriplig hjälp, när den ser vad ägaren behöver...

Det första segmentet är kort, eftersom hundens första liv i filmen knappt hinner börja – redan som valp förs den till hundstallet och dödas. Nästa liv får även det en riskabel början – valpen omhändertas av två män som oklokt lämnar den i sin truck med stängda fönster, utan vatten, och det blir snabbt hett. Men denna gång har hunden tur, då en mamma passerar trucken med sin son och beslutar sig för att rädda den halvdöda hunden. De krossar rutan och tar med sig hunden hem.

Hunden får namnet Bailey, samt ett långt och bra liv hos familjen Montgomery. Särskilt med sonen Ethan skapas starka band, så starka att Bailey efter flera livscykler letar sig tillbaka till Ethan för att hjälpa honom en sista gång. Frågan är bara hur han ska få Ethan att känna igen honom i sin nya skepnad?

Filmen är kanske inget mästerverk, och som familjefilm kan den eventuellt upplevas som alltför sorglig för små barn, trots de gulliga hundarna som pratar roligt och sniffar varandra där bak. Men den har stor charm, många kramgoa djur och faktiskt ett filosofiskt budskap om man väljer att liksom hunden fundera lite över den flertusenåriga symbios människa och djur skapat tillsammans. Vi människor har ju sedan länge sett oss som det högsta resultatet av utvecklingen, och utnyttjar de ”lägre” stående varelserna för vår egen vinning, ofta grymt och obarmhärtigt som i köttindustrin till exempel. Hunden däremot har vi (oftast) tagit till våra hjärtan och in i våra hus. Men vad är vi skyldiga hundarna tillbaka egentligen för den enorma lojalitet de visar oss?

Att ta väl hand om dem är väl det enklaste svaret. Om alla hundar hade det så bra som i filmen ändå, kan man önska, men tyvärr har det cirkulerat material på nätet som ser ut att visa på missförhållanden under inspelningen. Schäfer-hunden som i filmen hoppar ner i en forsande damm för att rädda ett barn, ser skrämd ut i nätmaterialet och tycks bli ipuffad mot sin vilja. Materialet läckte samtidigt med filmlanseringen vilket gjorde att många bojkottade "A Dog's Purpose". Producenterna har dock dementerat att djuren behandlades illa, och gått ut med sin version av historien och menar på att materialet klippts ihop så det ska verka värre än det är. Dock var skadan redan skedd.

Filosoferar man vidare ges ingen förklaring heller till om reinkarnationen även gäller för oss människor? I stället blir hunden någon sorts andlig, övenaturlig, skyddande ängel, som osjälviskt gör allt för sin ägare, även om den får sätta livet till. Det kan man förstå leder till många sentimentala ögonblick, och filmen kan med rätta kallas en riktig snyftare. Efter att ha upplevt den första biten som en fint filmad men ganska ointressant informercial för hundräddning, drogs jag snart med i känslostormarna och hulkade mig igenom resten av filmen, medan min egen hund storögt tittade på. Tre starka stjärnor av fem får den av mig, och ett paket Kleenex.