A Guide to Recognizing Your Saints 2006

En film av Dito Montiel, om Dito Montiel, med Dito Montiel. ”A Guide To Recognizing Your Saints” är baserad på Ditos bok med samma namn, där han berättar om sitt fruktansvärda tonårsliv i Queens. Nu har han fört över boken till manusform, och även regisserat. Resultatet är rätt bländande för att vara en debutfilm.

Robert Downey Jr. spelar Dito, bosatt i Kalifornien, författare till yrket. Han har precis kommit ut med boken om sin uppväxt i ett försök att bearbeta de traumatiska upplevelserna. Mitt i uppståndelsen med höguppläsningar inför publik blir han kontaktad av sin mamma Flori (Dianne Wiest), som har dåliga nyheter. Ditos fader Monty (underbart spelad av Chazz Palminteri) är dödligt sjuk, och hon ber mellan raderna om sin sons stöd. Dito blir tvungen att återvända till sitt gamla kvarter, ett kvarter med blod och död ingraverat i rännstenarna. Under Ditos resa i Queens med att konfrontera gamla vänner, kärleksintressen och sin svikne fader, gör han under samma gång en inre resa. Vi går under skinnet på denne man, och det för oss tillbaka till en het sommar i mitten av 80-talet. En sommar besatt av mord, knark, sex, svett, vapen, hot och mardrömmar.

Det första som slår mig med ”A Guide to Recognizing Your Saints” är tillvägagångssättet. Dito Montiel är i första hand en berättare, och han räds inte för att använda olika sorters stilar för att berätta sin historia. Han blandar berättarröst med tillbakablickar, handkamera med snygga åkningar. Han vågar till och med trycka in något så rent som scener där skådespelarna talar till kameran. Men det som Montiel har värnat mest om är manuset. Allting andas autenticitet, och dialogen flyter på i samma kvalité. Det är intressant att se hur dessa människor utvecklas under de femton år som filmen täcker, och hur Montiel porträtterar rädsla och skam under historiens gång.

Robert Downey Jr. och Shia LeBeouf som delar på rollen som Dito (Downey Jr. som vuxen, LeBeouf som ung), hittar båda sina egna sätt att gestalta denna karaktär på. LeBeoufs Dito är en ung man med många drömmar och känslor inom sig. En Dito som knappt står ut med tanken på att bo kvar i Queens resten av sitt liv. Downey Jr. gestaltar en ärrad människa som nu, femton år senare, är räddare än någonsin. Dock är det Channing Tatum i rollen som Antonio, som stjäl showen. Precis som Joe Pesci i ”Goodfellas” eller Robert DeNiro i ”Mean Streets”, innehar Tatum den tacksamma psykopatrollen som alltid fångar publikens uppmärksamhet. Det blir inte sämre heller då Tatum fullkomligt mörbultar duken. Han ger ett sånt obehagligt intryck att det genomsyrar hela filmens stämning. I och med detta känner man att inte Dito går säker i filmen, och när inte filmens berättare går säker, då gör inte vi som publik det heller. Hos mig är det ett briljant filmskapande. Dito Montiels bildberättande känns som Spike Lee och en ung Martin Scorsese i ett. Han trycker på rätt knappar, vågar mycket, prövar olika knep och tror på sin historia.

”A Guide to Recognizing Your Saints” är inte bara en illustrerad bok, eller ett kärleksbrev till Queens. Det är först och främst en förbannat fin film om en människa som måste konfrontera sina rädslor, och försöka läka ett sår som bara har blivit större med tiden.