A Long Way Down 2014
Synopsis
Info
I lättsammaste laget
Det är nyårsafton och Martin Sharp (Pierce Brosnan) har bestämt sig för att ta sitt liv. Men han är inte ensam om planerna att hoppa från 15:e våningen och får snart sällskap av Maureen (Toni Collette) - en ensamstående mamma som har en handikappad son, Jess (Imogen Poots) - en känd politikers dotter med mascara smetad under ögonen och JJ (Aaron Paul) - ett pizzabud som påstår sig ha cancer. Själv är Sharp en TV-stjärna som hamnat i blåsväder efter att suttit inne för att haft sex med en minderårig. Just precis, filmen är rustad med vitt skilda karaktärer - konstellationen för att tilltala en bredare publik, men enas på ett område, de är en självmordsbenägen bunt som alla ser döden som sin sista utväg.
Men om det ändå vore så enkelt att samtliga skulle få sin önskan uppfylld hade det naturligtvis inte blivit någon film. Operationen avbryts och tillsammans sluter de istället en pakt; under de kommande 6 veckorna får ingen begå självmord. Jess tar en överdos och överlever men nyheten om självmordsförsöket når löpsedlarna snabbt som attan. För att slippa trakasseras av pressen flyr stödgruppen iväg och omhuldar varandra på en all inclusive charterresa.
Även om jag så här långt i livet har klarat mig utan att ha läst en enda Nick Hornby-roman vet jag iallafall så mycket som att han tillhör en grupp av populära samtida författare, bland Nicholas Sparks, vars böcker ofta blir till film (Johnny Depp köpte filmrättigheterna redan innan boken gått i tryck). I "A Long Way Down" känns berättarrösten igen från andra filmatiseringar av Nick Hornby-romaner, exempelvis "Om en pojke". Den ena avlöser den andra med bekännelser kring deras liv. Var och en har sina egna motiv till att vilja lämna jorden, något som de i min mening överkommer alldeles för fort.
I hemlandet Frankrike är regissören Pascal Chaumeil ("Heartbreaker") i synnerhet känd för sina franska rom-coms som har ett gott rykte bland biobesökarna men ett mindre gott anseende hos kritikerna. Med sin första film i vänstertrafikens England köpslår Chaumeil inte med de senare men tacklar uppgiften på ett skapligt sätt. "A Long Way Down" är en lättsam film, vadderad om man vill kalla det så, som inte kommer åt alla känslolägen. Den gör sig bäst i att ses som en film om människans kollektiva ansvar.