A Lot Like Love 2005

Regissören till din mammas favoritfilmer "Kalenderflickorna" och "Saving Grace" har korsat Atlanten för att göra en romantisk komedi med två av Hollywoods unga och heta skådespelare. Ashton Kutcher och Amanda Peet får den här gången stå för den ögonblickliga kärleken som bara tycks infinna sig på vita duken.

Filmen börjar direkt med en återblick som utspelar sig sju år tillbaka i tiden. Det är på en flygplats där Oliver (Kutcher) är på väg med nästa plan till New York. Utanför terminalen får han syn på Emily (Peet) som gör slut med sin pojkvän. När Oliver gör ett toalettbesök på planet så knackar Emily på dörren och i detta trånga utrymme på händer det grejer. Dagen följs sen av spontana händelser där dessa två människor helt faller i varandras armar. Men bara för den dagen. Telefonnummer utbytes men ingen verkar ta det hela på allvar, det var då och inget mer. Men efter några år ringer det i telefonen hos Oliver. Vem kan det vara.?

"A lot like love" är en småtrevlig film med romantiska toner som får hjärtat att slå allt varmare och som får smilbanden att arbeta. Problemet är bara att det enbart är under några få scener som de där riktiga fullträffarna infinner sig. Utöver det är det här en ganska slö film med material som varken engagerar eller underhåller. Kutcher och Peet må vara ett vackert par att titta på men den där riktiga gnistan infinner sig aldrig. Mest för att deras förhållande utvecklas mer åt KK-hållet (jag översätter inte) vilket gör att man helt enkelt inte sympatiserar för deras förhållande speciellt mycket. Och gör man inte det, då säger det sig självt att en romantisk komedi inte lyckats fullt ut.

Men det finns som sagt vissa scener som lockar fram stora skratt i biosalongen och man får säga vad man vill om Ashton Kutcher men som komiker så fungerar han faktiskt utan några som helst problem. Även Amanda Peet gör en ganska så skön rolltolkning med tanke på vilket material hon har att arbeta med.

"A lot like love" är en romantisk komedi man sett massor av gånger tidigare och då både roligare och bättre. Men slutresultatet är trots allt godkänt och man har med nöd och näppe gjort en helt ok film för sin publik.