A Mighty Heart 2007

11 september-attackerna var onekligen en händelse som skakade om världen, och fick många efterskalv som varar än idag. ”A Mighty Heart” berättar om en av de många 9/11-relaterade hemskheterna. Den olyckligt sanna historien om mordet på journalisten Daniel Pearl, som blev kidnappad i Pakistan i samband med en intervju, och senare dödsförklarad efter en videofilm som visar hans halshuggning.

Efter filmer som ”Road to Guantanamo” och ”In This World” känns ingen annan regissör mer lämpad för projektet än Michael Winterbottom. Precis som i hans andra filmer är den svettiga dokumentära känslan hans signum, och den sätter även fet prägel på ”A Mighty Heart”.

I huvudrollen ser vi Angelina Jolie som Daniel Pearls höggravida fru Marianne. Efter att Daniel blir kidnappad följer vi nästan huvudsakligen bara Marianne, och vi får följa med henne runt varje hörn. Fram till Daniel Pearls död får vi även i viss mån följa jakten på kidnapparna, scener som nästan kunde vara hämtade ur valfri Michael Mann-film.

Det är rena känslor Michael Winterbottom spelar med, och samma känslor kastar han hårt rakt på vita duken. Han låter aldrig filmen bli kletig, snarare tvärtom. ”A Mighty Heart” blir smått klinisk i sin rakhet. När Marianne Pearl möts av sin mans dödsbesked ackompanjeras inte hennes gråtattacker av några stråkar. Visst är det på ett sätt befriande, men denna historia känns inte det minsta hoppfull, eller vidare provocerande. Jag hade hoppats på en film i samma stil som kanske ”United 93”, men sakta men säkert märker man att den inte handlar om 9/11, eller den rådande situationen i världen. Den handlar snarare om just vad titeln säger, ”a mighty heart”. Filmen berättar om Marianne Pearls sorgearbete, och om hur en kvinna går igenom en sådan här situation.

Med det i bagaget känns filmen ganska splittrad. Visst är det intressant att följa jakten på mördarna, inte för att det är speciellt spännande, men det är intressant att se hur långt vissa människor går för att hitta en gärningsman, och lika intressant att få veta vilka typer av personer som utför sådana här brott. Men onekligen känns jakten på mördaren inte som filmens egentliga uppgift, och då kan jag inte hjälpa att känna att ”A Mighty Heart” ibland blir lite tafatt. Vad vill den? Filmen är så fruktansvärt hemsk att se på som det är, och att sen inte belönas med vare sig en laddad aggression eller hopp känns inte snällt mot publiken.

Angelina Jolie är, trots fel hudfärg, väldigt bra i sin roll. Hon kan den, och i Winterbottoms regi blir det aldrig Hollywoodmargarin. Tyvärr, kanske ska tilläggas. Ibland sviker kvalitén för mig då filmen blir nästan för hård. Och i sämsta fall känns filmen snutt på onödig. Trots bristerna kan jag ändå inte se förbi Winterbottoms öga för detaljer, och det gäng av briljanta skådespelare som filmen besitter. ”A Mighty Heart” känns splittrad för mig, både i kvalité, struktur, och budskap.