A Moment in the Reeds 2017

Leevi har motvilligt återvänt från Paris för att hjälpa sin pappa. Den slitna sommarstugan ska renoveras innan den kan säljas. I väggarna sitter många påfrestande minnen, och relationen mellan far och son kunde ha varit bättre.

De här sommardagarna får en oväntad vändning när Tareq anländer på landsvägen. Tareq kommer från Syrien och har anlitats för att fixa upp stugan. När de unga männen lämnas ensamma över natten, och får bonda ordentligt i finska bastuvärmen, börjar en het sommarflört utvecklas.

Tre skådespelare. En enda inspelningsplats. Lågbudget-inspelningens begränsningar är snarare filmens styrka. Sommarstugan i den idylliska, nordiska naturen blir som en frizon där killarna kan vara sig själva, som om det bara var de två i hela världen. Det är något väldigt romantiskt över det. Från de första stulna blickarna, det trevande småpratet över några öl, till passionerad sex, närhet, intima samtal om livet och poesi, och de jobbiga orden ”I need my space”. Under de få men intensiva sommardagarna hinner de leva igenom en hel episk romans.

 

Den mesta dialogen har improviserats fram av skådespelarna själva, och ger en stark autentisk touch - även på bruten engelska. Här finns mycket allvar, bland annat i Tareqs berättelser om hur det är att komma som homosexuell flykting till Norden. Men filmen har också humor, värme, och känns ärlig och pirrig och spännande. En debutfilm som imponerar med väldigt små medel.

 

Ett långsamt tempo och de till synes händelselösa dialogscenerna gör detta till en film som inte är för alla. Men gillar du stillsamma kärlekshistorier à la ”Bara en dag” (och jag är svag för dem), eller är nyfiken på en av Finlands få hbtq-filmer, lyd mitt råd och spendera ”A Moment in the Reeds”.

 

Det är nog ingen spoiler att den där sommarstugan aldrig blev klar.