A Most Wanted Man 2014

Vi kommer fortfarande att få se honom i de avslutande kapitlen av Hunger Games-serien men aldrig mer som en films nav, självklara centrum och bultande hjärta. I rollen som den kedjerökande och kaffespetsande antiterror-spionen Günther Bachmann är Philip Seymour Hoffmans visserligen gråblek i ansiktet men högst vital i sin rolltolkning, trollbindande rent utsagt, med en inneboende vibrerande energi som kan gjuta liv i det kalaste av förhörsrum - även om allt han gör är att sitta tyst och röka.

Filmen öppnar när en tjejensk flykting (Grigoriy Dobrygin) spolas upp i Hamburgs hamn likt en tilltufsad fartygsråtta och söker en hjälpande hand från en vänlig människorättsadvokat (Rachel McAdams). Men med sina kopplingar till militanta islamister och nyckeln till ett proppfullt bankfack i en stad som nyligen bebotts av 9/11-terrorister får han snart mäktiga ögon på sig och blir del av en katt-och-råttalek i den nya tidens tysta krig mot terrorism. I klassisk John Le Carré-anda får publiken lägga sina egna pusselbitar när vi följer det ändlösa nystandet hos den moderna tidens plikttrogna skrivbordshjältar i underrättelsemyndigheternas oglamorösa tjänst. Med det diffusa målet att göra världen till en tryggare plats tvingas Bachmann och hans gelikar tappert navigera i elfte september-attentatens dimmiga kölvatten där moral och välvilja är en svaghet som förr eller senare får dig på fall.

Sin kontemporära spelplats till trots är detta en relativt tidlös spionthriller som med sin strama gråtyska betong-estetik mycket väl hade kunnat placeras i ett kalla kriget-kontext och därför ofrånkomligt överskuggas av Tomas Alfredsons mästerliga  "Tinker Tailor Soldier Spy"-filmatisering. Detta som följd av en lite väl sävlig andra akt utan verkligt driv och det faktum att Seymour Hoffmans centralfigur här inte omges av samma "cirkus" av värdiga sparringpartners som Gary Oldmans dito. Med undantag för scenerna med Robin Wrights skarpa CIA-agent är "A Most Wanted Man" på många sätt en enmansföreställning med en hopplöst underanvänd Daniel Brühl som Bachmanns kollega gömd bakom en datorskärm och en oinspirerat typecastad Willem Dafoe som opålitlig bankman.

Men med Anton Corbijns ("Control", "The American") öga för ljuset bland Hamburgs mörka bakgator och hans tålamod med ett intelligent manus som metodiskt undviker snabba kickar och rafflande biljakter blir "A Most Wanted Man" en disigt höstmysig Le Carré-macka som främst blir ihågkommen som ett värdigt och nedtonat farväl till en av vår tids största skådespelare.