A Quiet Place Part II 2021
Synopsis
Efter de dödliga händelserna i hemmet, måste nu familjen Abbott möta farorna i omvärlden när de fortsätter sin kamp för överlevnad i tysthet. När de blir tvingade att våga sig ut i det okända inser de snabbt att varelserna som reagerar på ljud inte är det enda hot som lurar bortom sandstigen.
Info
Originaltitel
A Quiet Place Part II
Biopremiär
11 juni 2021
DVD-premiär
11 oktober 2021
Digitalpremiär
25 augusti 2021
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Paramount Pictures
Längd
En av de mäktigaste rysare jag upplevt i en biosalong på länge
Vad som förvånar mer än att John Krasinski regisserade en av senaste årens mest effektiva rysare är att hans uppföljare är snäppet vassare - större, högljuddare, svettig och intensiv spänning med få andningspauser.
Kanske är det för att man saknat upplevelsen att se en ordentlig skräckfilm på vita duken. Eller kanske är det för att John Krasinski - fortfarande lite oväntat - är en regissör att räkna med inom denna genre. Oavsett sitter jag nästan oavbrutet på helspänn under filmens 97 minuter som försvinner i ett svep. För håll i hatten, här är det inte många andningspauser.
Ribban som sattes i den första filmen nås redan i en suverän inledning som utspelas på den första dagen då allt började och de hotfulla utomjordiska monsterna först attackerade. Sedan följer vi i nutid numera ensamstående mamman Evelyn (Emily Blunt), hennes tre barn, en gammal bekant (Cillian Murphy) och hur de försöker hitta andra eventuella överlevare i den post-apokalyptiska världen.
Krasinski håller inte tillbaka en sekund i de svettiga, intensiva spänningsmomenten. Inte helt olikt “Aliens” så är det en tvåa som är större, mer högljudd och tar det som funkade bäst i ettan till helt nya nivåer. Här finns också glimtar av Spielberg-klassiker som “Hajen” och “Jurassic Park” men samtidigt har Krasinski skapat en egen, imponerande värld med de ljudkänsliga monstren. Här skapas utrymme för flera, spännande miljöer som utnyttjas väl.
Men bland all action finns också nödvändig karaktärsutveckling och dramatiska, förvånansvärt gripande stunder. Det här är rollfigurer vi bryr oss om och gillar. Teman kring sorgen och rädslan att förlora familjemedlemmar berörs. Krasinski tar också till det smarta greppet att låta filmens kvinnor vara de starka och drivande medan männen är känsligare. Blunt har till och med ett Sigourney Weaver-liknande ögonblick.
Här kommer också den lilla men prickfria ensemblen till sin rätt. Blunt är pålitligt bra och matchas fint av Cillian Murphy som påminner oss hur perfekt han passar i den här genren. Men det är främst barnens film. Millicent Simmonds har växt upp till en modig, intelligent hjältinna och Noah Jupe gör en av de bästa prestationerna jag sett från en barnskådespelare på länge. Ska man klaga på något är det att Krasinski skamlöst slösar bort Djimon Hounsou och Okieriete Onaodowan (“Hamilton”) i vad som närmast liknar statistroller.
Logik och realism är kanske inte heller alltid filmens styrka men något som går att överse när tempot är så helgjutet och talanger framför såväl som bakom kameran levererar. Klippningen i kombination med Marco Beltramis musik är stundtals briljant. “A Quiet Place” i all ära men dess uppföljare är faktiskt snäppet vassare. Inte bara en av de bästa skräcktvåorna eller uppföljarna generellt, utan en av de mäktigaste rysarna jag upplevt i en biosalong på länge. Som “Exorcisten”-regissören själv, William Friedkin, twittrade om filmen: “Cinema is back!”
| 7 juni 2021 17:10 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (6)
Delvis bra öppning men på samma gång lite dåligt eftersom alla i byn vet exakt vad som kommer till jorden och sätter sig direkt i sina bilar och promenerar hem. Vid denna öppning är det också ett dåligt blodbad för att kalla rysare. Nutid öppningen är jättebra, men det som får mig att inte tycka om filmen helt är mitten akten och sista akten eftersom de tog bort spänningen, bitande naglar, gåshud scenerna och gjorde också vissa karaktärer/människor lite dumma i sina handlingar - Till exempel Djimon Hounsou får en bra öppning men när monstret dyker upp och ska döda människorna så gör han det bra, men när han själv ska undkomma monstret så besluter han sig för att återvända/bryr sig om sitt folk som är i stort sett döda och blir istället då själv dödad när han oroar sig vart monstret tog vägen! Ett annat bra exempel är Cillian Murphys roll/liv som man inte får se så mycket av med tanke på att han har ett mörkt förflutet och massa tankar, lite av en Gollum personlighet kan man säga. Det man gillade mest med honom var hans agerande och fader gestalt trygghet i filmen. Filmens betyg kan jag inte hålla med om eller samma rysarkänsla som första filmen men den får en duglig 2/5
Oväntat dålig. Uppföljaren tillförde inget nytt alls egentligen, hade lika gärna kunnat vara ännu ett avsnitt av walking dead.
Andra kritiker (3)