Adrift 2018

Baserad på den otroliga sanna historien om Tami Oldham Ashcraft och Richard Sharp, tas vi till år 1983. På Tahiti möts för första gången unge äventyraren Tami (Shailene Woodley) och seglaren Richard (Sam Claflin), och en gnista dem emellan uppstår tidigt. Det nykära parets gemensamma passion för livet till havs resulterar i att de tar sig an att segla till San Diego. Under sin resa hamnar de i en av vår tids värsta orkaner, där allt snabbt vänder till en tuff kamp om överlevnad mitt ute i Stilla havet.

Isländske regissören Baltasar Kormákur, som tidigare tacklat verklighetsbaserad filmatisering om en naturkatastrof med ”Everest”, känns på papper som ett säkert kort bakom kameran. Likt ”Everest” är den visuella delen imponerande, även fast ”Adrift” är en mindre och mer intim film. Robert Richardsons foto är vackert och stämningsskapande. Tillsammans med maffiga och snygga specialeffekter gör sig filmen väldigt bra i bild.

Berättandet är väldigt rakt på sak och fokuserar i allra högsta grad på de två huvudpersonerna. Bortsett från tre mindre inhopp i filmen, så är det endast Shailene Woodley och Sam Claflin vi får se skådespela filmen igenom. Claflin gör helt klart en godkänd insats, men det är mer eller mindre Woodleys film det här. I huvudrollen som Tami syns Shailene Woodley i nästan varje bildruta, där hennes karaktär genomgår en hel del. Woodley övertygar starkt med känslofyllt och fint skådespel, i en både fysiskt och psykiskt krävande roll som påminner mycket om Sandra Bullocks insats i ”Gravity”.

”Adrift” når dock aldrig riktigt någon högre nivå. Trots den sanna historien som definitivt är värd en filmatisering, så är det en film som gjorts många gånger förut. Man erbjuder inte heller mycket nytt när det kommer till manus och berättande, utan följer något av ett standard-format för verklighetsbaserade filmer. Klippningen som tar oss fram och tillbaka mellan nu- och dåtid passar bra till en början, men blir i vissa stunder ganska rörig och skadar filmens rytm.

Filmskaparna förlitar sig mycket på det visuella och karaktärerna, vilket håller till en solid trea i betyg men inte mer. Shailene Woodley bär filmen på sina axlar, och i efterhand är det hon som är filmens stora behållning.