Adult Life Skills 2016

Anna är 29 år och bor i ett skjul på hennes mammas tomt. Man kan väl säga att livet inte gått som hon tänkt sig, eller som hennes mamma tänkt sig för den delen. Vid sidan om sitt arbete på en vattensportanläggning för barn, skapar hon hemmagjorda filmer. Huvudpersoner i filmerna är hennes två tummar, som diskuterar allt från vilken typ av nihilist Yogi-björn är, till huruvida de kan överleva tillsammans i rymden. Kort sagt har Anna inte hunnit bli så vuxen som en blivande trettioåring förväntas vara.

Det framgår snart att anledningen till Annas brist på vilja att utvecklas i sitt liv, är att hennes tvillingbror gått bort. Alla förändringar som tar henne längre från hur det var när han levde, blir därför otänkbara. Hon kan inte flytta ut från skjulet där hans saker finns och hon kan inte skaffa nytt jobb. Anna tvingas dock att förändras när hennes barndomsvän kommer hem för att hjälpa henne med livet och hon träffar en liten pojke som brottas med liknande sorgeproblem som hon själv.

Den här filmen erbjuder inget speciellt vid första anblick. Det är en klassisk tragikomisk indie-komedi som till och med har genrens typiska soundtrack (tänk ”500 Days of Summer” och ”Garden State”). Det som gör den annorlunda, är karaktärerna Anna och Brendan och dialogerna de har med varandra. Brendan är Annas härligt nördiga kompis, som uppenbart gillar henne, men aldrig lyckas säga rätt saker. Tillsammans diskuterar de viktiga saker som den vardagliga sexismen i "Grease". De korta sekvenserna karaktärerna emellan gör att filmen får en smårolig och mysig känsla som hänger kvar länge efter sluttexterna.

Något annat som lyfter filmen är de korta hemmagjorda filmerna som Anna har skapat, ibland tillsammans med sin framlidne bror. Min personliga favorit är en meditationsserie för riktiga män, där man får slappna av med hjälp av klassiskt manliga saker såsom borrmaskiner och bärs. Denna typ av lyckade komiska mellanspel gör det lättare att hantera klyschorna som även förekommer i filmen.

”Adult Life Skills” är en sevärd film som lyfts av sina personporträtt och roliga dialoger. Den förnyar inte filmgenren, men lyckas med att skapa en mysig stämning som lyser upp i höstmörkret.