Aerobics - A Love Story 2015

Jag hoppas jag har fel. Jag hoppas att folk tar sig förbi den där spärren, tänker bort eventuella fördomar om independentfilm eller om temat i ”Aerobics”, och upptäcker denna pärla. Den förtjänar det.

Jag förstår om det känns rätt osexigt på förhand. Två karaktärer som inte följer utseendemallen för det romantiska filmparet. Socialt tafatta, med någon okänd diagnos. Filmen är dessutom sådär dystert grå som om någon sugit ut all färg, och ibland onödigt suddigt och skakigt filmad. Tråkig poster. Säkert inte världens mest frestande biobesök, särskilt när Kay Pollak just släppt uppföljaren till sin juggernaut ”Så som i himmelen”.

Och ändå. Plötsligt händer det. Den där magiska touchen som förändrar alla eventuella förutfattade meningar man hade om ”Aerobics” och dess huvudpersoner. Fördomarna krossas, alla spår av tvivel sopas bort. Då blir jag så glad att jag såg den. Det tar inte lång tid innan man känner äkta sympati för Maria och Janne och håller på dem hela vägen. För varje nytt trevande steg i deras relation blir jag allt mer involverad i det udda, härliga kärleksparet som kanske inte är perfekta, men de är perfekta för varann.

Maria, som inte klarar sig på egen hand, lever med sin något överbeskyddande syster och hennes pojkvän. Själv längtar hon också efter någon, och nätdejtar i smyg i hopp om napp. Janne är själv en kille som haft det lite svårt, stött på motgångar som lämnat honom ensam och olycklig. Tills då Maria en dag trampar rakt in i hans vardagsrum och hans liv. För att använda en sliten klyscha: ingenting blir sig längre likt. 

Och som Marina Nyström och Victor von Schirach övertygar i sina roller! Det hjälper att skådespelarna är relativt okända, de blir verkligen ett med sina lätt kufiga karaktärer. Nej, det är ingen semi-dokumentär mot vad man kan tro, så realistiskt känns det. Ett medvetet trist foto förstärker den bilden, och är i slutändan en tillgång mer än en brist. För det är inte svårt att hitta det vackra i den här historien. 

Det är heller ingen prettorulle, snarare en rar liten sak som känns äkta ner i minsta detalj. Här kommer en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva: sexscenen är en av årets allra finaste.

Här finns mycket av den udda charm och värme som vi annars hittar i Filip & Fredrik-dokumentärer. Samt en dos av den härliga, småpinsamma situationshumorn känd från Roy Anderssons filmer. Den biten står aerobics-inslagen för. Janne har nämligen planer på en egen tv-show och Maria visar sig vara en händig resurs.

Under en karriär i musikvideos och reklamfilm tröttnade regissören Anders Rune på snygga människor, stajlade miljöer och perfekt kontrollerade bildrutor. ”Aerobics: A Love Story” är en produkt av det, och ger välbehövd balans i vår ytliga värld. 

Maria och Jannes sociala och mentala handikapp hanterar han med respekt. Det finns inte där för att drivas med, men inte heller för att bli någon stor grej. Även om det är vad media fokuserat på - av den enkla och olyckliga anledningen att det är så ovanligt att se på film - så handlar ”Aerobics” inte om det som gör oss annorlunda men snarare om vad som förenar oss. En längtan efter närhet som alla kan känna igen sig i. Om kärlek som bubblar i magen som sockerdricka och om att hitta trygghet i en ibland fientlig värld.

”Aerobics” är en enkel och kompakt historia som får utvecklas relativt fritt från yttre konflikter. Den kunde troligen ha gjorts lite mer komplex, gått djupare in på både sina huvudroller och biroller (även Madeleine Martin är magisk i sin roll), men återigen - begränsningarna behöver inte vara en svaghet. Avskalat från filmmediets alla lyxigheter och kortare än vad man kanske är van vid, lägger filmen all fokus på framför allt kärlekshistorien. 

Nej, det är inte en perfekt film. Men det är inte heller meningen. Man blir lycklig av den, och ibland är det allt som behövs av en film.

Men lita inte bara på mig. Ett flertal publikpriser på världens filmfestivaler är ytterligare ett bevis på att den rätt anonyma ”Aerobics: A Love Story” är ett riktigt fynd.

Om jag garanterar att du kommer älska filmen, lovar du att ge den en chans?