After Yang 2021

Baserat på novellen ”Saying Goodbye to Yang” av Alexander Weinstein, följer ”After Yang” paret Jake och Kyra som har, för deras adoptivdotter Mikas skull, adopterat en kulturvetande android, Yang. Tanken är att Yang kan ge henne mer sammanhang och kopplingar till Kina, landet hon härstammar från.

 

En dag drabbas Yang plötsligt av ett allvarligt systemfel och fungerar inte längre. Jake, som inte vill göra Mika upprörd, blir fast besluten att försöka fixa Yang innan det är försent. Under filmens gång får vi följa Jakes kamp både med att rädda Yang, samt återuppleva Yangs lagrade minnen. Det är i dessa ögonblick som Jake lär sig hur lite han faktiskt känner till om Yangs existens, samt sin egen.

 

Trots en galen titelsekvens som kan motivera biljettpriset på egen hand så flyter filmen som en hypnotisk dröm genomsyrad av naturen. De må ligga en massa futuristiska teknologier bakom berättelsen, men ”After Yang” hör fortfarande hemma bland vårt naturliga undermedvetna. Färgerna är mjuka, och även om bilderna känns intima så finns det sällan en närbild. Fotot använder sig av olika bildförhållanden och kompositionstekniker för att indikera de olika lagren vi får bevittna, från nutid, till mänskliga minnen, till Yangs minnen. Men det här är aldrig ett ytligt trick, det är en fullständig förståelse att vissa filmiska bilder och tekniker är mer tidlösa än andra.

 

Colin Farrell, som har flera fantastiska filmer ute i år, tar sig an rollen som Jake med en tillbakadragen tystnad. Jake har en emotionell distans till sin fru och dotter, men trots det ser Farrell till att karaktären aldrig blir för entonig för att kunna bära majoriteten av filmens speltid. På samma vägar är Justin H. Min som Yang lika skicklig på att aldrig låta den entoniga roboten bli för stel för bildrutan.

 

Kärnan i filmen är karaktärernas kamp med att passa in. Från Jake som insett hans emotionella distans till sin familj, till Yang som, trots att han skapades med avsikten att veta allt om Kina, inte har någon direkt koppling till landet eller ens mänskligheten i sin helhet. I filmens bästa scen undrar Yang vad det är med te som Jake gillar så mycket (Jake jobbar inom tehandel) då Yang önskar att kinesiskt te inte bara handlade om fakta för honom. Te, som hade sitt ursprung i Kina, betyder något mer än bara te.

 

Det är denna konstruktion av asiatiskhet som regissören Kogonada, som emigrerade från Sydkorea till USA som barn, nämner i intervjuer att han relaterar till. Det är en utmaning att veta vart du landar på spektrumet med din etnicitet, speciellt när människor runtomkring dig förväntar sig att du ska vara på ett visst sätt baserat på ditt utseende. ”After Yang” utforskar de komplicerade bördorna med att passa in på en ny plats med en ny familj och nya medmänniskor. Medmänniskor som kanske inte alltid kommer vara välkomnande.

 

Jake och Kyra kan inte lära Mika om hur det är att leva med en asiatisk bakgrund, men tekniskt sett så borde Yang inte kunna det heller. Han har all information, men som en android har han inte förmågan att veta hur det är att verkligen leva. Han skapades för att ha kunskapen om en kulturell bakgrund som inte är hans istället för att få skapa en egen. Det här är tankar från en varelse som, i filmen, inte längre finns, men i hans frånvaro, lyckas påverka Jake mer än han någonsin gjorde när han fortfarande levde. Franska filosofen René Descartes kända uttalande, "jag tänker, alltså finns jag", används ofta i science-fiction om artificiell intelligens, men här är intresset lite annorlunda; andra tänker på mig, alltså finns jag kvar.

 

Bortsett från en förvånansvärt underutvecklad tematik om intrång i privatlivet i en digitaliserad värld så är manuset både välnyanserat och balanserat. Dialogen är fylld av poetiska tankar och frågesättningar men utan att få karaktärerna att låta som filosofer. I sina finaste stunder sjunger filmen utan sång.

 

Även om jag är säker på att vissa kommer avfärda ”After Yang” på grund av dess långsamma takt så är jag lika säker på att det är därför den kommer finnas kvar i andras undermedvetna. Ett minne som, även om ett liv är för kort för att behålla det för evigt, kan ändå leva vidare genom alla som kommer efter.