Aftersun 2022

”Aftersun” berättar om Sophie som tänker tillbaka på en solsemester i Turkiet som hon gjorde när hon var liten tillsammans med sin frånskilda pappa Calum. Hon är glad över att få umgås med sin pappa och han gör sitt allra bästa för att hans dotter ska få en trevlig semester, samtidigt som han tampas med sitt inre mörker. Det här är en film om villkorslös kärlek och de inre demoner som kan hota den.

 

Jag fick upp ögonen för Paul Mescal när jag såg mästerliga tv-serien ”Normala människor” för några år sedan. Han är briljant som Calum, en man som blev pappa lite för ungt och inte riktigt hittat sig själv i livet. Hans kroppspråk och sättet han pratar på förmedlar tydligt den sorg som han bär på.

 

Dottern Sophie spelas av extremt begåvade Frankie Corio som gör sin debutroll. Hon är helt fantastisk i rollen, allt känns otroligt naturligt och det finns en fin kemi mellan henne och Paul. Relationen som målas upp är så stark att den når rakt igenom bioduken.

 

Charlotte Wells visar tydlig talang när det kommer till manusskrivandet. Dialogerna är kvicka och autentiska. Det finns ett härligt tugg mellan far och dotter som avslöjar deras personligheter. Jag gillar även hur Wells berättar sin historia, det är melankoliskt men samtidigt ryms skratt och värme. Alla scener känns som tagna ur det verkliga livet, det känns både genuint och personligt.

 

För att visa Calums inre känslomässiga utmaningar klipps det till och från in drömlika sekvenser som kan föreställas av den äldre Sophie. Det är snyggt och effektfullt och vi kan känna hans strävan att försöka pussla ihop det förflutna.

 

Under sin resa använder de en miniDV-kamera för att filma delar av sin semester. Att väva in det materialet i huvudberättelsen ger filmen en extra dimension och det känns genast mer intimt. Det bidrar också med en härlig nostalgisk 90-talskänsla som förstärks med ett underbart popsoundtrack. Vi får bland annat låtar som R.E.M:s ”Losing My Religion”, Alanis Morisettes ”You Oughta Know” och givetvis Los Del Rios ”Macarena”.

 

En drömsekvens i början knyts snyggt ihop i slutet med den perfekta David Bowie och Queen låten ”Under Pressure”. I det ögonblicket, när håret på armarna reser sig och tårarna hittat sin väg ner längst kinderna, så inser jag att jag fått bevittna något speciellt. Missa inte ”Aftersun” när den får sin premiär.