Against the Ice 2022

Verklighetsbaserade “Against the Ice” handlar om en dansk expedition till Grönland 1909, vars uppgift var att motbevisa en amerikansk teori om att Grönland var uppdelat i två delar. I slutändan blir det upp till kaptenen Ejnar Mikkelsen (Nikolaj Coster-Waldau) och mekanikern Iver Iversen (Joe Cole) att göra den långa och farliga färden över det karga och hårda landskapet, och hinna tillbaka innan det är försent och isen smälter.

 

“Against the Ice” är en sån film som på förhand känns otroligt förutsägbar (vilket den är till en början), men som sedan faktiskt visar sig vara svårare att förutspå än man tror. Den är spännande nästan rakt igenom, och jag sitter med andan i halsen i många av scenerna. Med undantag av vissa partier där man ibland tappar tempot. Eftersom vi också endast får följa två karaktärer i större delen av hela filmen, blir det också väldigt enformigt i slutändan. Ibland är det snöstorm. Ibland inte. Ibland är de hungriga. Ibland inte. “Oj titta en isbjörn.” Och så vidare, och så vidare. Att den är baserad på en sann historia gör det hela dock extra intressant. Fast man börjar såklart undra vad som är sant och inte sant.

 

Mycket ögongodis bjuds det också på (nej, jag pratar inte om Nikolaj Coster-Waldau) i form av de vackra och iskalla miljöerna. Island är oftast en tacksam inspelningsplats och gör här ett otroligt bra jobb med att gestalta det hårda klimatet på Grönland. Man kan riktigt känna kylan och stanken från pälsarna ända in i benmärgen.

 

Bra skådespelarinsatser från i princip alla medverkande. Till och med besättningen som knappt är med känns väldigt sammansvetsade och trovärdiga. Ett härligt gäng som man genast börjar bry sig om. Joe Cole ("Peaky Blinders") imponerar stort i rollen som Iver Iverssen och är lätt den karaktär man tycker och bryr sig mest om i hela filmen. Förutom kanske slädhundarna då. Nikolaj Coster-Waldau gör en stabil insats som kapten Ejnar Mikkelsen men bjuder inte på något spektakulärt direkt. Han gör sitt jobb helt enkelt och han gör det bra. Charles Dance ("Game of Thrones") gör en väldigt anonym insats som politikern Niels Neergard. Men det är inte så konstigt med tanke på hur lite han är med. Det känns mest som att han är där för att ge filmen lite extra stjärnglans.

 

Något jag verkligen saknar är en större konflikt mellan de två huvudkaraktärerna. För det mesta är de sams och kommer bra överens. Deras ilska och missnöje mot varandra bubblar upp till ytan väldigt sällan. Och när det väl händer går det över i princip lika fort som det kom. En mer långsamt uppbyggd konflikt som sakta men säkert smyger sig fram hade adderat ett extra lager av spänning. De måste inte bara försöka överleva det hårda klimatet utan även försöka överleva varandra. Den stora finalen är tyvärr lite av ett antiklimax och hade rent dramaturgiskt kunnats byggas upp på ett mycket mer fängslande sätt.

 

Sist av allt vill jag ge en trigger warning till alla er med fotfobi där ute. Öppningsscenen är kort och gott inget för er. Ni ska inte behöva se det fasansfulla som jag såg.