Agata och stormen 2004

Agata är en rätt intelligent och intellektuell, vacker ensamstående kvinna runt fyrtio. Hon jobbar i den egna bokaffären. En fördel med jobbet är den stora tillgången till böckerna. Hon verkar själv ha läst de flesta. Tillsammans med kollegan Maria ger de alla kunder råd och den hjälp de behöver. Det blir förstås en hel del snack om det mesta, allt om de senaste böckerna till män och kärlek. Agata är för tillfället singel. Hennes dotter bor i Spanien. Hennes bror Gustavo är en framgångsrik arkitekt med egen firma och gift med terapeuten Ines som har ett eget populärt tv-program som handlar om kärlek där hon ger gäster och tittare råd om förhållanden. Agatas och följaktligen Gustavos båda föräldrar är döda, tror de.

När Gustavo får besök av klädhandlaren Romeo som han aldrig träffat förr har han anledning att vara lite avvaktande. Misstänksamheten ökar rejält när killen utger sig för att vara hans bror. Det låter ju som ett skämt men det är varken första april eller ett skämt som Gustavo tror. Från början avfärdar han det hela som ett misstag men nyfikenheten gör att han inte kan släppa tanken. Enligt Romeo är det deras gemensamma mamma som ligger på dödsbädden som bett honom söka upp sin andre son. Gustavos efterforskningar och Agatas rådgivning får honom att börja betvivla sin bakgrund. Med all rätt till tveksamhet och ifrågasättande visar det sig vara sant: Gustavo är inte Agatas riktige bror! Tragiskt eller fantastiskt? Roligt eller sorgligt? Onekligen rör det om i grytorna...

Innan jag hade sett denna film utgick jag ifrån att det skulle vara ett kärleksdrama. Det var bara en gissning med tanke på titeln ”Agata och stormen” som visade sig stämma ganska väl. Framför allt får man följa Agatas förhållande och bekymmer men i takt med att hennes bekantskapskrets utvidgas får man även lära sig mer om bl a Romeo men även Gustavo. Karaktärerna för övrigt är alla intressanta och självständiga. Tack vare bra skådespel från samtliga blir det kul att följa var och en av dem och deras liv. Den är enkel att förstå trots alla möjligheter till komplikationer i de olika karaktärernas förhållanden. Slutscenen där Agata blir vän med lamporna är minnesvärt och säger en del. Rätt rolig och lättsmält som passar så gott som alla.