Agatha - Granndetektiven 2017

Tioåriga Anne-Christine, eller AC som hon kallas, flyttar till en helt ny stad med sin mamma som är polis, sin storasyster som mest bryr sig om sin telefon, och sin lillebror som precis lärt sig säga “bajs”. AC är besatt av mysterier (vilket ju inte är så konstigt när en har nästan samma namn som mysterieförfattaren Agatha Christie) och börjar genast göra i ordning sin detektivbyrå nere i källaren.

Hennes mamma försöker förmå AC att åtminstone försöka skaffa nya vänner, och ta av sig sin detektivuniform av slokhat och trenchcoat. Men hon förstår ju ingenting. Agatha tycker om att vara ensam, och kläderna behövs ju för att alla ska se att hon är en riktig detektiv.

Agathas första fall blir att försöka lista ut vem det är som snattar i närbutiken. Hennes huvudmisstänkta är en skateboardåkande Vincent med lång lugg som hon definitivt inte är lite förtjust i, även om han ger henne lite bergochdalbanekänsla i magen. Även om det inte är han som snattar så har han något skumt för sig, och AC behöver undersöka honom närmare för att ta reda på vad.

Dessutom har AC med sig ett ägg från deras förra hem, som kläcks så snart de kommit fram, och visar sig vara en liten ödla. Ju jobbigare fallet och allt runt omkring AC blir, desto större, jobbigare och hungrigare blir ödlan.

“Agatha - Granndetektiven” är en så kallad cut-outfilm - där karaktärerna är handritade på dator - vilket är vad som lite ger känslan av att läsa en barnbok fast en ser en film. Karaktärerna är alla hjulbenta och påminner litegrann om karaktärerna i de populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå. De har också av någon oförklarlig anledning röda öron allihopa (lycka till att sluta tänka på det när du väl börjat!).

Filmen fångar fint ett barns lekar: hur AC:s egna upplever flätas ihop med hennes fantasierna, och Vincents roll förändras allt eftersom. Den visar fint förvirringen i att gå i mellanstadiet och vara lite förtjust i någon för första gången, men det gör mig djupt grinig när AC:s mamma säger: "Du har en vän! Eller ännu bättre, en pojkvän!" Kan du vara så vänlig och sluta säga till tioåringen att romantisk kärlek är det absolut viktigaste tack.

 

Filmen inte en sån där ett supersmart barn omgiven av korkade vuxna fångar en vuxen tjuv, nej den är mestadels realistisk berättelse om hur något går från en lek till allvar. När AC plötsligt behöver bli trodd, men ingen vuxen vill lyssna för att hon har ställt till det så innan - det kan bero på att hennes mamma verkar smått inkompetent som polis, men nåväl. Den målar kärleksfullt en lite annorlunda flicka med ett rikt inre liv.

“Agatha - Granndetektiven” är en fin berättelse - med en fantastisk ångestödla! - som verkar som gjord för att far- och morföräldrar ska ha något att ta med barnbarnen på. Men det är en film som känns ganska långsam, så den kräver ett barn som kan sitta stilla även om det inte filmrar saker i klara färger framför dem.