Air 2023

Att en film om skoförsäljares försök att värva en basketspelare skulle locka en miljonbudget, en känd regissör och stjärnspäckad ensemble låter inte helt logiskt. Men sedan har debutanten Alex Converys manus plockats upp från den högt ansedda Black List (listan över Hollywoods bästa, ofilmade manus) och när man ser filmen blir det uppenbart varför Ben Affleck med vänner anslutit sig.

 

Den verklighetsbaserade historien om Nikes desperata försök att köpa stigande stjärnskottet Michael Jordan 1984 är simpel på en TV-filmsnivå. Men med påtaglig energi och tempo, rapp Aaron Sorkin-dialog och inte minst blotta närvaron av de sevärda skådespelarna höjer den till Oscarsdoftande höjder.

 

Matt Damon spelar Sonny Vaccaro, som jobbar inom Nike:s basketavdelning under en tid då företaget underpresterande i skuggan av Adidas och Converse. Vaccaro upptäcker att då 18-åriga Jordan troligen är sportens blivande superstjärna och försöker mot alla odds signera den tveksamma spelaren. Trots snål budget och protesterande, högt uppsatta röster satsar Vaccaro både sitt eget och andras allt.

 

Du behöver varken vara insatt eller intresserad av varken sport, Jordans karriär eller Nike för att ryckas med i berättelsen. Det är med små men effektiva medel man otippat engagerar i en historia som trots allt mest kretsar kring företagsamhet, marknadsföring - och skor. Liksom ”Jerry Maguire” och ”Moneyball” ger man en glimt bakom kulisserna i sportens värld men desto mer om dess politiska och ekonomiska spel.

 

Förutom manuset så lyfts filmen främst av aktörerna framför kameran. Damon, Affleck och Jason Bateman (de två senare som Nike-chefer på olika nivåer) är möjligen lite tråkiga men samtidigt stabila val som levererar vad vi väntar oss. Chris Tucker och Marlon Wayans (i en hastig men minnesvärd gästroll) bevisar återigen att de kan agera utanför komedigenren. Håll även utkik efter vår egen Gustaf Skarsgård i en rolig men kort biroll som tysk Adidas-medlem.

 

Men det är Viola Davis som kanske inte oväntat stjäl filmen och bidrar till en stark, kvinnlig närvaro. Som Jordans smarta, viljestarka mamma skakar hon liv i varje scen hon medverkar i och blir vårt jordnära ankare till människorna utanför företaget. Det är inspirerande att se en - speciellt i det realistiskt återskapade 1980-talet - svart kvinna utnyttja makten i en värld full av affärsmän. Oscarsnomineringen är så gott som säkrad.

 

Det är egentligen inte mycket att klaga på förutom att det är lite väl tryggt och snällt. Det är en Hollywood-film med vad allt det innebär, inklusive ett högmodigt tal till tonerna av melankolisk musik på gränsen till parodi. Man vill inte trampa någon på tårna. Men samtidigt finns det något befriande optimistiskt i en film utan hotfull skurk. Filmens mest aggressiva delar står Chris Messina, som Jordans snabbkäftade agent David Falk, för.

 

Affleck visar återigen, efter floppen ”Live By Night”, att han faktiskt är en regissör och skådespelare att räkna med. Ett kompetent Hollywood-drama som erbjuder mer underhållning än vad man väntar sig från en film om Nike-skor. Så länge man accepterar stundtals Hollywood-melankoli så är det en sevärd film som - för omväxlings skull - faktiskt fyller upp sin nästan två timmars speltid.