Akira 1988

I ett post-apokalyptiskt Neo-Tokyo gasar vännerna Kaneda och Tetsuo genom stan på sina futuristiska motorcyklar tillsammans med sitt cyberpunkgäng. Världen är inte vad den en gång var. En mystisk katastrof i monumental storlek har lämnat den forna teknologins huvudstad i ruiner med miljontals döda. Ur askan har ett nytt hårdare samhälle rest sig. Ett där våldsamma upplopp sliter sönder vardagen och domedagsprofeter tycks skrapa ihop det sista uns av framtidstro som människorna i en hopplös stad kan uppbåda. 

Under en olycksbådande natt dras de båda vännerna in i en spiral av övernaturliga händelser som inte bara hotar att utplåna livet som de känner till det men även ställer de på varsin sida om en kamp för överlevnad. 

Katsuhiro Otomos skapelse, baserad på hans minst sagt konstärliga manga, är lika snygg som våldsam. "Akira" bjuder på ett färgstarkt spektrum där handlingen går från actionspäckad sci-fi till existentiellt drama. Här behandlas varje detalj med respekt och omtanke vilket syns inte minst på den imponerande animeringen. Föga förvånande kanske med tanke på den nästintill explosivt stora budget som pumpades in i filmen. Från de animerade karaktärernas minutiöst mänskliga drag till det inlevelsefulla röstspelet är "Akiras" glans skådespeleriet. Här ser eller hör vi inget av den något billiga stil som tidvis kännetecknar animerade filmer från 80-talet. Det här är en visionär tegelsten som rör sig i helt andra dimensioner. En som satt standarden för många efterföljare. Ett konstverk i filmform helt enkelt.

”Akira” har förärats inspirationskällan till många klassiker, allt från ”The Matrix” till ”Looper” och kanske med rätta även om det i vissa fall snarare tycks handla om kulthybris. 

Att den också råkar vara så kritikerrosad gör inte bördan lättare att bära men sanningen är att "Akira" för sin tid och även för våran fortsätter att vara ett fantastiskt stycke film. En som med sin relativt simpla handling men slående skönhet tangerar det tolkningsbart flummiga utan att tappa balansen. Än idag har det knappast producerats något inom animation som kan väga upp den historiska tyngd som ”Akira” skördat genom åren. Det är bara att buga, bocka och beundra.