Albert Nobbs 2011

Close, kvinnan som gav både den galna älskarinnan och självaste Cruella de Vil ett ansikte när hon kokade kaniner/jagade hundvalpar i "Farlig förbindelse" respektive "101 dalmatiner", har de senaste åren förvisats till biroller i indiefilmer och diverse TV-serier. Denna film har hon både skrivit och producerat, och det är smått ironiskt hur en av 80-talets största Hollywoodstjärnor måste spela man för att få en ny huvudroll.

Hon är dock inte oväntat fantastisk i titelrollen, en kvinna som lever som manlig butler på ett lyxigt hotell i 1800-talets Dublin. Hon tar sitt jobb på största allvar och håller sig för sig själv, undangömmandes de slantar hon tjänar in. När en bredbent målare (Janet McTeer), i samma situation, kommer på hennes hemlighet och delar sin så blir Albert inspirerad att följa sin dröm om att öppna en tobaksaffär och skaffa sig en fru. Hon/han siktar in sig på den fagra hushållerskan Helen (Mia Wasikowska) vars osympatiska älskare Joe (Aaron Johnson) har siktet inställt på Alberts pengar.

Filmens sevärdhet beror helt och hållet på skådespelarna (inklusive gräddan av brittiska birollsproffs) där Closes fantastiska insats är i centrum. Inte helt olikt Felicity Huffman i "Transamerica" så köper man helt att hon lyckas komma undan med sin hemlighet bland det självupptagna, pompösa rikemansfolket. Closes kantiga ansiktsform kombinerat med hennes strikta, tillbakahållna framtoning gör att uppenbarelsen av en snorkig, liten man känns självklar och man glömmer nästan bort att det är en vacker skådespelerska som gömmer sig under den mindre smickrande utstyrseln.

Indieskådisen McTeer (kanske fortfarande mest känd för sin Oscarnominerade insats i "Tumbleweeds") är lika bra hon och det är deras puttrande vänskap som håller filmen levande. Det finns en drabbande värme och kärlek i filmen och man rycks med i Alberts dystra liv och öde, liksom hennes/hans barnsligt naiva drömmar. Tyvärr hamnar det fascinerande - och ännu tabubelagda - ämnet med kvinnliga transpersoner lite i bakgrunden. Det bjuds inte på mycket historia (möjligtvis p.g.a. informationsbrist) och förutom huvudkaraktärerna snuddar man knappt på andra personer i samma sits (Jonathan Rhys Meyers har en smått poänglös cameo-roll som vad som antyds bisexuell playboy).

Dessutom läggs alldeles för mycket fokus på den smått såpaliknande sidohistorien med Wasikowska och Johnson. Det är som om filmbolaget inte vågat satsa på huvudstoryn och slängt in två unga, vackra stjärnor i en dramatisk romans med några rejält krystade repliker. Båda är bra (även om jag sett Wasikowska i några för många 1800-talsklänningar vi det här laget) men deras karaktärer förblir osympatiska och meningslösa. Liksom så ofta i Hollywood så hamnar återigen en fantastisk, etablerad men äldre skådespelerska i skuggan av unga, heta stjärnskott. Synd på så rar ärta.