All Day and a Night 2020

Jakhor växer upp i ett stökigt, fattigt område i Oakland, Kalifornien. Familjelivet är långt ifrån trivsamt, med en pappa som trasslar in sig i droger och som är övertygad om att sonen behöver slag för att ha en chans ute på gatorna; och en mamma som vill väl men inte kan hjälpa.

Vi följer Jakhor omväxlande mellan barndom, vuxenliv och den första tiden i fängelset. Han sitter inne på livstid sedan han mördat två människor mitt framför deras barn. Jämte skildringen av hans liv löper också detta mysterium: Varför mördade han dem egentligen?

”All Day and a Night” är inte precis en lättsam film. Den ena bedrövliga händelsen följer den andra, och ett tjockt moln av hopplöshet sänker sig sakta över tv-soffan. Medan Jakhor gör det ena dåliga valet efter det andra sitter man som en hare framför bilens framlyktor i vintermörkret; det går inte att vända bort blicken.

Filmens främsta styrka är dess förmåga att trots detta få en att sympatisera och känna med vår huvudperson, och det på ett kraftfullt vis. Oavsett de hemska saker han gör, så förstår man honom. Man förstår att han egentligen inte har något val, att allt det som händer honom är oundvikligt, och att han var dömd att misslyckas från första början. Systemet är emot honom, på ett oerhört påtagligt vis.

I fängelset tänker Jakhor själv tillbaka på sitt liv, och berättar om hur de sagt åt honom att det är nu han förlorar sin frihet. Men han har alltid befunnit sig i ett fängelse; det är bara först nu som han kan se väggarna. Filmen är fylld av den sortens bildspråk, ibland överdrivet mättat men träffar samtidigt mitt i prick. Insikterna om Jakhors inre känsloliv och desperationen som lyser i skådespelaren Ashton Sanders ögon kommer i vågor som en spark i magen.

”All Day and a Night” lyckas oerhört väl med att belysa de socioekonomiska förhållanden och fördomar som styr Jakhors liv utan att någonsin bli tråkig eller stram. Den visar upp en grym verklighet utan att hemfalla till överdrifter, mer än de ibland överdådiga jämförelserna. Den låter sig heller inte tappa kursen, utan håller hela tiden fast vid Jakhor och dem han bryr sig om.

I utkanten av Jakhors berättelse anas bara andra människoöden: hans flickvän Shantaye (Shakira Ja’nai Paye), som får och har fått utstå allt möjligt, TQ som snurrar in sig i sina egna planer, och så Lamark. Lamark vars enda dröm är att ta sig ifrån staden där han vuxit upp. Lamark som går med i armén för att göra just det, men som ändå kommer tillbaka, men med en krigsskada. Lamark som är Jakhors kanske äldsta vän.

Sanders är skicklig i sin skildring av huvudpersonen. Hans tunna gestalt med den djupa rösten tillsammans med ett par otroligt uttrycksfulla ögon utstrålar med enkelhet alla motsägelsefulla känslor som tycks storma inom Jakhor. Hela tiden finns där en mjukhet som vill komma fram, till och med när han står där med vapnen i hand framför de två människor som han snart ska döda. Där ser vi barnet som ryggade för våldet, och mannen som älskar så många men inte vet vad han ska göra av det. Och vi ser desperationen, och insikten om att detta var det enda sättet som det kunde sluta på.

Filmens största svaghet är tempot, som med alla dessa tidshopp blir både fragmentariskt och något platt. Hade det inte varit för träffsäkerheten och skådespelarinsatserna hade den kunnat sluta som en riktigt tråkig film. Nu blir det inte så, men tyvärr dämpar tempot ändå känslorna som frammanas av den här filmen.

Det är en film som blir bättre ju mer man tänker på den, men också en film som man inte vill skrika om från hustaken. ”All Day and a Night” överraskar med sitt djup, politiska precision och medmänsklighet. Jag kommer att tänka på den länge.