All Good Things 2010

Historien uppges vara endast löst baserad på de verkliga händelserna - namnen är därför ändrade; leta således inte efter Robert Durst i filmen, han heter här David Marks - men efter vad jag har läst mig till verkar det fiktionen i det här fallet (dramaturgiska grepp åsido) vara verkligheten trogen, och det är en spännande verklighet, ett sådant där tillfälle då man pratar om hur dikten överträffas.

Vi möter David och Katie McCarthy när de först träffas i 70-talets New York och en passionerad kärleksaffär blommar upp, till Davids fars förtret, speciellt eftersom David vägrar ge sig in i familjeföretaget och istället flyttar till Vermont för att öppna upp en liten hälsobutik. Men lyckan varar inte länge, paret övertalas att återvända, och väl tillbaka i New York förändras Davids humör och sinne till det sämre. Till det obehagliga. De goda tiderna är snart förbi.

Det bästa med "All Good Things" är utan tvekan och tvivel skådespelarna. Ryan Gosling som David Marks och Frank Lagella som hans pappa Sanford står ut starkast, föga förvånande, det är två otroligt starka skådespelare där Frank även får visa upp Sanfords stabila, hårda, karaktär och Ryan briljerar med Davids bräckliga psyke. Kontrasten dem emellan är slående.

Men även Kirsten Dunst, (Katie), får överraskande nog min respekt. Överraskande för hon är för mig en ojämn aktris och vanligtvis har jag väldigt svårt för henne. Inte här. Här är hon väldigt bra, väldigt trovärdig. Ömsom stark och ömsom utsatt, när hon försöker hantera en ogreppbar situation.

Det sämsta med "All Good Things"? Sminkningen. Eller mer exakt, Ryans sminkning till en äldre David. Sådant fungerar sällan och således ej heller den här gången. Det distraherar och drar ner ett positivt helhetsintryck.

För helhetsintrycket är i allra högsta grad positivt. Det är visserligen svårt att höja till skyarna, för skådespeleriet är det enda som verkligen sticker ut, men Andrew Jareckis debut som spelfilmsregissör (han ligger sen tidigare bakom dokumentären "Capturing the Friedmans", så valet av manuskript den här gången torde inte förvåna) är väldigt långt ifrån dålig. "All Good Things" tål att rekommenderas.