Alone 2020

Ska man se ”Alone” som en film på egna ben så är det en absolut hyfsad thriller. Vi följer Jessica (Jules Willcox) som under en flytt en mörk kväll stöter på en mystisk man (Marc Menchaca) på vägarna och så småningom hamnar i trubbel. Det är relativt klassisk spänning av typen där metodisk psykopat inser att hans senaste tilltänkta offer är tuffare än väntat och det blir en hel del jakt i skogen samt katt-och-råtta-lekar.
 
Speciellt i den mestadels dialogfria inledningen lockar regissören John Hyams in oss med en biljakt i bästa ”Duellen”/”Liftaren”-stil och några läckra Hitchcock-inspirerade bilder. Det hela är välgjort och kompetent. Det finns någon slags tjusning i den avskalade historien. Dels bristen på storstadsmiljö och överbefolkning av biroller men även i skurkens omotiverade handlingar.
 
Med det sagt så är det svårt att frånkomma att detta är en remake. Inte bara en relativt onödigt sådan då originalet är knappt tio år gammalt men av en svensk film. Det handlar alltså om en remake där den enda motiveringen är att amerikaner är inkapabla till att läsa undertexter. Där remakes av svensk film som ”The Girl with the Dragon Tattoo” och ”Let Me In” hade regissörer med egen stil att tillföra så är Hyams en relativt anonym filmskapare. Det alla tre filmerna har gemensamt är dock att det inte finns mycket nytt att hämta om du sett förlagan.
 
Det är inte så mycket som är annorlunda. Originalets manusförfattare Mattias Olsson har skrivit även denna och endast några få detaljer skiljer sig. Men där det kändes kul, nytt och fräscht med en psykopatthriller i svenska skogen känns det i amerikansk form lite av typen vi sett förut. Där Sofia Ledarp var en tuff hjältinna och Kjell Bergqvist den skurk vi absolut skulle springa för livet från så är huvudpersonerna – och skådespelarna – här aningen svaga och lättglömda.
 
Men oavsett jämförelse med ”Försvunnen” eller ej så är ”Alone” en film som inte utmärker sig märkvärt, på varken gott eller ont. Här finns en del effektiv nagelbitarspänning och fin användning av ljus, ljud och de regniga skogsmiljöerna. Men det blir också väldigt mycket spring i nämnd skog samt en del problem med logik och realism. Både regi och spel är inte nämnvärt dåligt men inget som lämnar något större intryck. En film som är likt en lagom dos adrenalin för stunden men knappast något som kommer hålla dig vaken efteråt.