Älskade spion 1977

Eller vad sägs om det här: atombestyckade u-båtar stjäls (inte helt olikt storyn i "Åskbollen") genom att ett enormt skepp slukar dem tillsammans med hela besättningen (precis som i "Man lever bara två gånger").

Den ansvarige för detta tilltag är den skygge miljardären Karl Stromberg, som döljer sig på en högteknologisk borg ute på vatten. Här har han unisont klädda undersåtar som knappar på lysande kontrollbord hela dagarna och skjuter på inkräktare ("Dr. No", "Man lever bara två gånger"). Husdjuren består av giftiga fiskar och en hungrig haj, ifall någon är extra olydig mot bossen ("Åskbollen", "Man lever bara två gånger").

James Bond gör entré i skidbacken, och som vanligt handlar det inte om någon fridfull åktur (se "I hennes majestäts hemliga tjänst"). Snart sätts han på fallet, retar upp en tystlåten men livsfarlig henchman (á la "Goldfinger"), slår sönder en tågvagn ("From Russia with Love", "Leva och låta dö"), kör häftiga bilar lite för fort och får vackra flickor i säng, innan han kan hindra ovan nämnde galne storskurk från att spränga världsmetropoler (nämn valfri Bond-film här...).

Det är "Älskade spion" i ett nötskal. Man återanvänder lite här och lite där, för att skapa en ny och inte särskilt originell Bondfilm. (Det gick så långt att manusförfattaren bakom "Åskbollen", Kevin McClory, stämde filmteamet för plagiat.)

Men, de kommer undan med det överraskande väl. Mycket tack vare en högre budget än tidigare och en betydligt mer välgjord film, en slags "Best of"-samling med allt det man förväntar sig av ett klassiskt 007-äventyr. Här finns snygga stunts, exotiska miljöer, vansinniga planer på världsherravälde och, något mer sällsynt, en kvinnlig karaktär som inte är ett våp och som kan matcha Bond.

Ryska agenten Anya, täcknamn Triple-X, får generöst med scenutrymme bredvid Roger Moore och varken action, attityd eller humor har besparats henne. En extra krydda i historien kommer av att James Bond sköt hennes älskare i ovan nämnda skidjakt - något som hon svurit på att hämnas...

Filmens svagaste länk heter Karl Stromberg, eller Curt Jurgens som tysken bakom rollen heter. En man som verkar ha fått uppdraget mest tack vare tidigare meriter och någon slags dåtida status hos den europeiska publiken, snarare än en lyckad provfilmning. Stromberg har det rätta materialet och alla förutsättningar för att bli lika minnesvärd som, säg, Auric Goldfinger, men Jurgens sjabblar bort allt genom monotont underspel som verkar gå på autopilot. Den enda egentliga missen, som hade kunnat höja "Älskade spion" ytterligare ett snäpp i min bok.

Men jag känner mig generös idag, och är du inte överdrivet bekant med Bonds äventyr och heller inte jättesugen på att hugga in på samtliga tjugotvå filmer, är det här en god början. Kanske inte den bästa James Bond-filmen men definitivt bland topp-5.

(00)7 onödiga fakta om "Älskade spion":

Producenten Harry Saltzmans ekonomiska och personliga problem tvingade honom till att sälja sin hälft av Bond-serien för 20 miljoner pund. Saltzman har tillsammans med Albert Broccoli producerat alla filmerna hittills, så omställningen blev enorm.

Ian Fleming bestämde att inga delar ur hans roman fick användas, bara titeln. Den ståltandade hantlangaren Sol Horror letade sig ändå in i manuset, men under namnet Jaws.

Ja, på tal om Jaws var ingen mindre än Steven Spielberg bland påtänkta regissörer. Vid den tiden lade han sista touchen på "Hajen", men producenterna ville avvakta och se hur den blev. Till slut valdes Lewis Gilbert som stod bakom "Man lever bara två gånger".

En helt ny studio fick byggas för att få plats med Strombergs enorma tankfartyg. I all hemlighet tog man hjälp av Stanley Kubrick för att kunna ljussätta den rätt. Pinewoods 007-studio används än idag.

"Älskade spion" är den mest Oscarsnominerade Bondfilmen hittills - för scenografin, musiken och Carly Simons låt "Nobody Does it Better".

Bondbruden Barbara Bach är sedan 1981 gift med gamle Beatles-medlemmen Ringo Starr.

"Älskade spion" är Roger Moores personliga favorit bland Bondfilmerna, och, enligt en intervju från 1982, också en av Albert Broccolis tre favoriter.