Amazing Grace 2018

Först och främst. ”Amazing Grace” är inte den dokumentärfilm man kanske väntar sig. Det är en konsertfilm som består av tidigare ovisade klipp från en intim spelning i en kyrka i Los Angeles. Under två kvällar bjöd Aretha Franklin på gospel och soul och spelade in plattan ”Amazing Grace” ihop med en engagerad publik. Kanske ett ”Halleluja-moment” för alla inbitna fans, men för oss oinsatta finns det inte mycket att hämta.

Året är 1973. Regissören Sydney Pollack (”Tootsie”) har fått i uppgift att dokumentera den unika spelningen. Den planerade tv-sändningen blev aldrig av, av tekniska skäl. Nästan 50 år senare har klippen dammats av och satts ihop till en unik film som borde vara mumma för alla inbitna fans.

Förväntar du dig en djupdykning i Franklins karriär får du vänta på en annan film. Hoppades du få höra hitsen som ”R.E.S.P.E.C.T.” lär du bli besviken. Det här är Aretha som river av sång efter sång från en av sina mindre kända plattor… och inte mycket mer däremellan.

Tyvärr ges vi ingen chans att lära känna kvinnan bakom mikrofonen, inte ens för en liten stund. Hon tar aldrig chansen att tala med publiken eller visa någon annan sida av sig själv. Ett kort klipp visar hur Aretha och bandet förbereder sig inför spelningen, men det är allt. Resten är bara en polerad bild av en superstjärna med en magisk röst. Men vem är hon bakom sminket och rösten? Och vad betydde de här låtarna för henne?

Pastorn James Cleveland står för det mesta av snacket, får upp energin i rummet och bjuder på skämt och anekdoter. Publikens inlevelse smittar av sig, det är den typen energi och religiös eufori som nästan bara hittas i afroamerikanska kyrkor. I publiken sitter bland andra Mick Jagger och diggar med.

Det är ett charmigt tidsdokument. Man är verkligen där i den svettiga lokalen bland inlevelsefulla lyssnare som samlats för Arethas gospel. Det är skakiga kameror, suddiga klipp och filmfotografer som kliver in och ut ur varandras bilder. Allt känns opolerat och väldigt spontant.

Och Arethas röst är såklart fantastisk. Full av känsla och uttryck. Vad sångerna handlar om glömmer jag snabbt, mycket Jesus förstås, men rösten berör. Souldrottningens storhet går inte att betvivla. Filmen misslyckas däremot med att blicka in i hennes själ.

Tycker du att tidigare okända klipp med Aretha Franklin låter som en guldgruva? Är du ett superfan som hellre spenderar en intim spelning med soulikonen, än får höra alla hitsen från förr? Grattis, då är ”Amazing Grace” ett måste. Alla andra riskerar dessvärre att bli uttråkade.