American Burger 2014

Huvudingrediensen är naturligtvis ett high school-klass med saftiga, helamerikanska grabbar och tjejer, som ovetandes om sitt öde åker på studiebesök i ett fiktivt östeuropeiskt land. De anländer till en avlägsen burgarfabrik där en vrickad slaktare snart upplyser om twisten: att det är de som ska bli burgare! Här gäller det nu att fly ut i skogen och samarbeta för sin överlevnad, för att inte bli hamburgerkött.

Hoppas du bli skrämd så är "American Burger" inte rätt film för dig. Det är en skräckkomedi med betoning på komedi. Och i den genren ligger den närmare barnsliga "Scary Movie" än säg, splattersköna "Zombieland". Men vad hände egentligen? Varför tar man inte tillfället i akt och leker loss med lemmar och avhuggna huvuden? Det är väl det minsta man kan förvänta sig av en lågbudget-genrefilm. Blodet sprutar visserligen i mängder och dödsfallen är flera, men de är skrämmande fantasilösa och platta.

Filmen plockar dock mer poäng på sin humor. Även om den tyvärr är svajig och inte sällan bygger på att scenarion, som inte var roliga till att börja med, helt enkelt upprepas än en gång. Trots det finns det ljusglimtar och när "American Burger" är som bäst är när den är som mest campy. Fredrik Hiller får mest spelutrymme som ovan nämnde skruvade köksmästare, Leatherface och Borat i samma person. Om Barnkanalen sände en opassande skräckspecial skulle han passa fint, så som han spottar fram svordomar och spelar över med stolthet. Annars hejar jag faktiskt på nördarna hela vägen, de enda karaktärer som får en gnutta kärlek i manus, och de skönaste replikerna. 

Bara att det kommer en svensk genrefilm på engelska, som är genomdålig och inte skäms för det, det är riktigt roligt! Regissörerna Johan Bromander och Bonita Drake är väl medvetna om vad de gör. Att amatörskådespelarna spelar över å det grövsta, och att stereotyperna (enbart snygga cheerleaders, macho sportgrabbar och sexfixerade nördar!) drivs till sin yttersta spets. Det är ett roligt "fuck you" åt filmbranschen, som alltför sällan släpper igenom en svensk genrefilm. Men det räcker inte och filmen är sammanfattningsvis varken tillräckligt blodig eller underhållande.

Men jag gillar idén om "American Burger" betydligt mer än filmen i sig. För att vi inte är bortskämda med underhållande, svenska skräckkomedier (den senaste var väl "Evil Ed" för snart 20 år sedan). För att det vore en härlig blågul filmhöst med å ena sidan Roy Andersson, å andra sidan en knasig splatter. Hela spektrat, liksom. För att idén från början till slut är befriande annorlunda från det mesta som produceras i detta land. Det får man ändå ge dem. 

Hade "American Burger" varit ett skolprojekt av en filmskadad och driven gymnasieklass, så kunde man säkert se genom fingrarna på många misstag och applådera ambitionerna. Den redan planerade uppföljaren lovar större budget och mer av allt, jag hoppas den lever upp till löftet. Potential finns ju.

Nu påminner den mer om en tragisk Big Mac, inte alls ser lika fin som på reklambilderna, och duger visserligen gott en bakissöndag men är i slutändan inte så värst tillfredsställande. I'm lovin it? I think not.