American Pie: Reunion 2012

Senast vi såg pajpåsättaren Jim (Jason Biggs) och hans vänner var i "American Pie: The Wedding" år 2003. Därefter gjordes en rad direkt-på-DVD-uppföljare utan närmare koppling till originalfilmerna. Nu, 13 (!) år efter originalfilmen, så är det dags för en traditionell återförening på den gamla skolan där huvudrollskvartetten såg till att förlora oskulden som tonåringar.

Mycket men samtidigt lite har ändrats sedan dess. Jim, fortfarande en klantig nörd, kämpar med ett döende sexliv med frugan Michelle (Alyson Hannigan). Stifler (Seann William Scott) är fortfarande en oförskämd kåtbock men hunsad av sin elaka chef. Finch (Eddie Kaye Thomas) skryter om ett äventyrligt liv ute i vida världen. Och både lyckligt gifta Kevin (Thomas Ian Nicholas) samt hånade TV-stjärnan Oz (Chris Klein) med tuggummihjärna till flickvän på köpet, stöter ihop med gamla flammor.

Allt är alltså upplagt för galna upptåg, alkoholdränkta fester, sexscener med stojiga förhinder, lite konflikter och de oundvikliga moralkakorna. Och visst, det är lättsmält. Fans av serien, särskilt de som minns de första två filmerna, får en del skoj i gamla, återupplevda minnen och flera bekanta ansikten i cameo-roller (en del mindre kul än andra).

Personliga favoriten, liksom i övriga filmer, är Jims pappa (Eugene Levy) numera änkeman och nyfiken på att testa lyckan. Det finns en rar sidohistoria om hur han saknar sin döda fru och försöker uppehålla ett socialt liv med sin upptagna son. Bästa scenen i den här filmen kan vara när han stöter på Stiflers berömda mamma (Jennifer Coolidge). Levy och Coolidge (som har ett långt förflutet i form av Christopher Guests filmer, bl.a. "Best in Show", ihop) är två briljanta komiker och de riktigt lyser ihop.

I övrigt är det delvis kul, delvis genant att ta del av denna återförening - inte helt olikt en riktig sådan. Liksom skämten har vissa karaktärer - och skådespelare - åldrats bättre än andra. Biggs och Scott, som knappast är Oscarsmaterial i vanliga fall, bevisar att de fortfarande är suveräna på komisk tajming och det är med rätta deras rollfigurer får mest utrymme i filmen. Även Thomas och Hannigan gör vad de ska men övriga är lite bleka, trötta och inte riktigt lika charmiga som när de var tonåringar. När någon 30+ är olyckligt förälskad och inte vet vad han ska göra med livet blir det mer tragiskt än gulligt.

Men i jämförelse med de senaste installationerna i serien så är det en lagom rolig tidsdödare med några sköna garv. Knappast en film för den mer sofistikerat inställde men gillar man pinsamma situationer, slapstick, skämt om/med könsorgan, nakna/halvnakna brudar och amerikanska moralkakor så är det bara att hugga in. Den ska för övrigt ha credd för att inte dra alltför uppenbara skämt om bögar.