American Psycho 2000

Vad är viktigast när ett litterärt verk ska bli film? Är det total trogenhet till källmaterialet eller att filmmanuset fångar essensen från förlagan? Den frågeställningen känns relevant när det gäller Mary Harrons filmatisering av Brett Easton Ellis kultförklarade roman med samma titel.

 

Wall Streetyuppien Patrick Bateman (Christian Bale) hänger med sina coola vänner på de hetaste klubbarna, håller stenkoll på alla trender och kämpar för att vinna statuspoäng bland firmans rika män. Vilka märkeskläder en människa bär är viktigare än ett namn. Om Bateman är protagonist eller antagonist är upp till tittaren, vars moral i det valet utmanas på ett spännande sätt.

 

Patrick har en fästmö (Reese Witherspoon) som han är trött på, en olycklig älskarinna (Samantha Mathis) och problem att boka bord på stadens mest inne restaurang. Han har också mordiska drifter inom sig och på nätterna blir finansvalpen en seriemördare.

 

I en roman finns mycket utrymme för utsvävningar och detaljerade scenarion. En film har begränsat sådant och Harron förstår det. Manuset av henne och Guinevere Turner (som spelar karaktären Elizabeth i filmen) är så tight att inte onödig sekund får plats.

 

Bokens sadistiskt utstuderade våld tonas ner, men det känns inte som en förlust. Detsamma gäller sexet. Vi vet redan vad Bateman gör och behöver inte se allt i bild. Dessa inslag används intelligent för att framföra budskapet och inte enbart som effeksökeri.

 

Filmens look understryker budskapet så färgskalan är totalt steriliserad från några som helst nyanser. Det är skarpa färger och mycket vitt. Under den visuellt perfekta ytan är det känslomässigt tomt precis som hos huvudkaraktären.

 

Gränserna mellan dagliga och nattliga aktiviteter raderas. Det är där thrillerelementen letar sig in, men det här är inte bara underhållning. Det är en intensiv skildring av Patricks psykiska sammanbrott när han inte längre vet vad som är fantasi och vad som är verklighet.

 

Mitt i allt det störda så finns humorn med. Man vet att man inte borde skratta i vissa morbida scener, men man kan inte låta bli. 80-talets ytliga mentalitet med konsumtion och kapitalism är måltavlor för bitande satir. Det drivs hejdlöst med karaktärernas fåfänga, men deras aura av coolhet är intakt.

 

Bale har gjort mängder av starka insatser, men det här är hans absolut bästa. Den omänskliga kylan känns skrämmande, men man attraheras som tittare ändå av den falska karisman hos hans psykopat. Övriga skådespelare gör även de högklassiga insatser.

 

Skruva upp volymen när du ser filmen. Här är fullmatat med tidsenlig musik som dessutom på ett originellt sätt djupanalyseras av Bateman själv i ett par scener. "Hip to Be Square" med Huey Lewis and the News blir aldrig samma sak att höra igen.

 

"American Psycho" är en överföring från bok till film som fokuserar på att utnyttja filmmediets möjligheter maximalt, men samtidigt till fullo bevarar romanens grundton. För mig är sistnämnda faktor viktigast och bättre än såhär kan en förlagas anda inte fångas. Öppna upp alla sinnen och låt en närapå fulländad filmupplevelse dra in dig. Var bara medveten om att du kan bli beroende av den.

 

▸ Streama "American Psycho" på Prime Video