An American Pickle 2020
Synopsis
Herschel Greenbaum anländer till USA på 1920-talet och får jobb på en gurkfabrik. En dag på jobbet råkar han ramla i ett fat med gurkor och ligger där i 100 år. Tack vare gurklagen håller han sig mirakulöst sig vid liv under alla år och tar upp kontakten med sitt barnbarnsbarn Ben.
Info
Originaltitel
An American Pickle
Digitalpremiär
14 augusti 2020
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
HBO Max
Dubbelt så mycket Rogen - hälften så kul
Seth Rogen är tillbaka och den här gången i dubbla roller. ”An American Pickle” är en lågmäld och hjärtvärmande komedi som blandar och ger.
Vi öppnar i år 1919. Herschel Greenbaum (Rogen) lever ett enkelt liv i det fiktiva landet Schlupsk, som baserat på Rogens halvrisiga dialekt ligger någonstans i trakterna av Ryssland. Herschel reser med sin fru till USA för att ta del av den amerikanska drömmen men efter en olycka preserveras han i fabriken han jobbar på. 100 år senare återuppväcks han utan att ha åldrats en dag. Den enda levande släktingen är Herschels barnbarnsbarn Ben (som också spelas av Rogen).
"An American Pickle" inleder med en sekvens som är så extremt löjlig, men på ett småkul sätt, och direkt sätter en ton för vad filmen kommer vara. Sedan går den över till en mycket mer allvarlig och seriös ton som inte alls klickar med den absurda inledningen. De ibland radikala tonskiftena mellan absurd komedi och tung dramatik gör att filmen hackar rejält.
Herschel är företagsam och blir snabbt viral med sin organiska gurkverksamhet. New York-hipsterna flockas runt omkring honom. Den clashen mellan generationerna är filmens höjdpunkter. Dagens ideal får utstå några hårda slag mot kroppen men det görs med en värme som resulterar i mysiga skämt som väcker många tankar. Igenkänningsfaktorn är hög och skulle lätt kunnat bli provocerande men genom Herschels kramvänliga persona blir det charmigt och mysigt rakt igenom.
Rogens andra rollkaraktär Ben är dock ett fotsteg i hundbajset. Ben är en ung man som försöker tjäna sitt levebröd och hoppas att få medel att utveckla sin appidé. Herschels intåg leder till att den drömmen krossas och en konflikt växer fram. Ben odlar en avundsjuka gentemot Herschel och försöker med alla medel han har att krossa honom. De komplexa känslorna som Ben bär på tar upp plats som kunde utnyttjas till ännu mer kärleksfull satir. Det hade inte gjort någonting om Bens karaktär hade varit platt och tråkig, tvärtom hade karaktären då snarare fungerat bättre som en brygga mellan Herschel och nutiden. Och filmen hade kunnat fokusera på betydligt intressantare saker än deras relation.
Det är en sockersöt och rar film som inte gör en fluga förnär. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Rogen levererar sin mest low-key komedi hittills vilket jag uppskattar då hans mer skrikiga humor oftast inte varit min kopp te. Topparna nås i satiren men de topparna är tyvärr för få och dalarna är lite för djupa emellanåt. Absurditeten i premissen och vissa skämt, som är bra, skär sig mot de tyngre dramatiska bitarna, som också är bra. Karameller är gott, korv är gott och blandar man allt det vad får man då? Jo, Brasses sockerkaka.
Det är synd för premissen är rätt kul och med några ändringar hade detta kunnat bli en ganska bra film. Vad hade hänt om en person för hundra år sedan levde idag? Och filmen lyckas göra en del kul med den premissen men långt ifrån så mycket jag önskat och hoppats på.
"An American Pickle" inleder med en sekvens som är så extremt löjlig, men på ett småkul sätt, och direkt sätter en ton för vad filmen kommer vara. Sedan går den över till en mycket mer allvarlig och seriös ton som inte alls klickar med den absurda inledningen. De ibland radikala tonskiftena mellan absurd komedi och tung dramatik gör att filmen hackar rejält.
Herschel är företagsam och blir snabbt viral med sin organiska gurkverksamhet. New York-hipsterna flockas runt omkring honom. Den clashen mellan generationerna är filmens höjdpunkter. Dagens ideal får utstå några hårda slag mot kroppen men det görs med en värme som resulterar i mysiga skämt som väcker många tankar. Igenkänningsfaktorn är hög och skulle lätt kunnat bli provocerande men genom Herschels kramvänliga persona blir det charmigt och mysigt rakt igenom.
Rogens andra rollkaraktär Ben är dock ett fotsteg i hundbajset. Ben är en ung man som försöker tjäna sitt levebröd och hoppas att få medel att utveckla sin appidé. Herschels intåg leder till att den drömmen krossas och en konflikt växer fram. Ben odlar en avundsjuka gentemot Herschel och försöker med alla medel han har att krossa honom. De komplexa känslorna som Ben bär på tar upp plats som kunde utnyttjas till ännu mer kärleksfull satir. Det hade inte gjort någonting om Bens karaktär hade varit platt och tråkig, tvärtom hade karaktären då snarare fungerat bättre som en brygga mellan Herschel och nutiden. Och filmen hade kunnat fokusera på betydligt intressantare saker än deras relation.
Det är en sockersöt och rar film som inte gör en fluga förnär. Ibland till det bättre, ibland till det sämre. Rogen levererar sin mest low-key komedi hittills vilket jag uppskattar då hans mer skrikiga humor oftast inte varit min kopp te. Topparna nås i satiren men de topparna är tyvärr för få och dalarna är lite för djupa emellanåt. Absurditeten i premissen och vissa skämt, som är bra, skär sig mot de tyngre dramatiska bitarna, som också är bra. Karameller är gott, korv är gott och blandar man allt det vad får man då? Jo, Brasses sockerkaka.
Det är synd för premissen är rätt kul och med några ändringar hade detta kunnat bli en ganska bra film. Vad hade hänt om en person för hundra år sedan levde idag? Och filmen lyckas göra en del kul med den premissen men långt ifrån så mycket jag önskat och hoppats på.
| 9 augusti 2020 11:30 |