An Education 2010

När danska Lone Scherfig regisserat sina tidigare framgångar "Wilbur" och "Italienska för Nybörjare" har hon också varit med och skrivit manus, men med en "An Education" kom hon in i slutskedet när det redan var färdigskrivet. Vid tangentbordet har ingen mindre än Nick Hornby ("High Fidelity") suttit, men även för honom blev det en ny erfarenhet att denna gång omvandla någon annans bok (Lynn Barbers memoar) istället för att själv ha skrivit böckerna som sen blivit film.

Samarbetet är helt klart lyckat även om jag personligen tycker att de inblandade har ännu starkare verk bakom sig. Jag älskade till exempel svärtan i Wilbur och Nick Hornbys egna böcker har innehållit mer excentriska karaktärer. Men så jobbar "An Education" på ett mycket mer lågmält plan och istället för att driva på med skruvat komiska situationer behålls den realistiska andan raka vägen igenom. Filmen vågar vara seriös och skämtar inte bort det den försöker säga.

Handlingen utspelar sig i tidiga 60-talets London och kretsar runt 16-åriga Jenny som spelas av relativt oprövade (i större roller) Carey Mulligan som säkert kommer få flera erbjudanden efter det här. Hon lyckas helt övertygande spela tonåring med all den tillhörande nervositeten och fumligheten när det gäller att närma sig män för första gången.

I filmens början gäller bara en sak för henne, att studera så hårt som möjligt för att bli antagen till Oxford. Om det är viktigast för henne eller för föräldrarna är svårt att avgöra, men Jenny ser i alla fall fram emot den frihet universitetsåren ska ge. För pluggandet nu gör hon bara för att hon måste. Egentligen drömmer hon om att få uppleva saker på riktigt - lyssna på livejazz på klubbar, titta på franska filmer och framför allt resa.

I en Londonförort boendes hos strikta föräldrar har livet förstås hittills bjudit på begränsat av det goda. Allt det ändras när mycket äldre David (Peter Sarsgaard ) erbjuder henne lift hem en regnig dag. Hans liv innehåller all den spänning hennes saknar och helt plötsligt lever hon sin dröm på riktigt. Men självklart är det för bra för att vara sant och Davids dolda sidor kryper fram en efter en. Jenny, som inser hur mycket tråkigare hennes existens skulle vara utan honom, ignorerar alla varningssignaler. Och det är inte bara hon som blir förförd av den världsvana mannen utan även hennes föräldrar.

Själva handlingen må vara lätt att gissa sig till men det är i de små detaljerna som "An Education" briljerar. Förutom Mulligan så gör Sarsgaard en otrolig prestation, inte för sin  charmerande sida utan för allt det andra som smyger fram - manipulerandet som ibland är välplanerat och ibland bara verkar uppstå av situationerna och det naiva, ibland riktigt barnsliga sättet han närmar sig Jenny på.

Även i de mindre rollerna hittar vi storheter, som även gör stora prestationer. Emma Thompson och Olivia Williams ger båda en bra inblick i vad kvinnor hade för val på den tiden. Jennys pappa (Alfred Molina) är kanske den som genomgår filmens största förändring och han lyser i flera scener både som totalt kompromisslös och som den mest förstående pappan på jorden som kommer med te och kakor. Rosamund Pike förtjänar också att nämnas för sina fantastiska miner som en ytlig, bitvis uttråkad och aningen korkad "socialite". 

En annan av filmens förtjänster är att den är härligt befriad från övertydlighet. Vi får följa Jennys resa in i vuxenvärlden men även om hon lätt låter sig ledas emellanåt tappar hon aldrig fotfästet helt utan visar att hon har en egen vilja. Svart och vitt är inga färger som passar här utan nyanserna bibehålls och vi får inte heller några moralkakor nerkörda i halsen. För trots att titeln lyder "En utbildning" försöker den inte lära oss några läxor. Och det är något jag mer än gärna slipper.