And the King Said, What a Fantastic Machine! 2023

En gång för länge sen när filmhistorien låg i sin vagga, och den brittiske monarken skulle krönas, fick Méliès i uppdrag att iscensätta en film om ceremonin. Franska skådisar hyrdes in och spelade upp kröningen mot en återskapad kulissbakgrund. Filmen visades sedan samtidigt med kröningen, och kungen var nöjd.

 

Han prisade kameran, denna fantastiska maskin, vilket alltså blev titeln på Axel Danielsons och Maximilien Van Aertrycks dokumentärfilm, för “den har till och med hittat ett sätt att spela in dom delar av ceremonin som inte ägt rum”.

 

Aetrycks lugna berättarröst guidar oss genom filmhistorien, från dess början med världens första fotografi 1828 och hur en camera obscura fungerar, via anekdoter som den om kungen ovan, vidare till hur film använts för propagandasyften, och fram till dagens sociala medier. Filmen visar även på hur vi människor presenterar oss för de eventuella utomjordingar som kanske kommer att hitta den raket med bilder av oss som vi skickade ut i rymden 1977 - fridfulla bilder av en värld utan våld!

 

“Fantastic Machine” är ett ambitiöst stycke filmhistoria. Där Mark Cousins har valt att fokusera på sentida delar av filmhistorien i “The Story of Film: A New Generation”, och Nina Menkes på hur kvinnor porträtteras i “Brainwashed: Sex-Camera-Power”, har Danielson och Aertryck valt att trycka in hela kamerans snart 200-åriga historia. Det blir snabba nedslag i historien, trots det lugna och sakliga berättartempot.

 

Poängen är att bristen på perspektiv gör det enkelt för kameran att förvränga sanningen - vad som berättas beror på vem som håller i kameran. Arkivmaterial låter Leni Riefenstahl berätta om sina banbrytande tekniker i propagandafilmerna om Hitler, medan ett klipp därefter visar hur de allierades kameror dokumenterade fasorna i koncentrationslägren. De långa sekvenserna syftade till att ingen skulle anklaga dem för att ha kunna förvrängt den hemska sanningen, och här måste nog nämnas att vad som visas är grövre i sin saklighet än någonting jag någonsin sett av förintelsematerial så känsliga tittare varnas.

 

(Här kan man så klart invända att många människor ändå förnekar vad som skett. Man behöver inte en kamera för att förvränga någon sanning - vissa vidhåller att jorden är platt, trots att de kan se den rundade horisonten, trots att flygplan tar en runt kontinenterna, trots att rymdraketer visar jordklotet uppifrån. Om man bankar in en “sanning” hårt nog så sitter den som berg vad än ögat ser…)

 

En annan stark scen är den kända bilden av en död flicka efter jordbävningen i Haiti 2010, som vann pris i svenska medier. Men man får ont i magen när man ser bilden ur en annan vinkel, där alla fotografer svärmar runt henne för att få en bra bild. Det tunga blandas med lättsammare scener, som reportrarna i Melodifestivalen. Bakgrunden som visas får en att tro att de befinner sig i sina respektive länder, men de är alla i samma rum där de turas om att sätta sig framför en greenscreen.

 

En underbart rolig scen är från BBCs arkiv, när en revisor kommer på arbetsintervju och av misstag sätts framför kameran för att intervjuas om fildelning. Andra mer skrämmande sekvenser visar hur en livestreamare blir jagad av troll som ringer upp de mobiltelefoner som befinner sig runt honom, bland annat till maffian, och kallar dit polisens specialstyrka.

“Fantastic Machine” känns lite som de informationsfilmer som visades i skolan; trygg, lättillgänglig, och manar till eftertanke. Bredd sker kanske på bekostnad av djup, men filmen är kompakt berättad och håller uppmärksamheten. Och som vår värld ser ut idag med 500 timmar publicerat kameramaterial varje minut, och en miljard timmars konsumtion dagligen, kan nog de flesta hålla med om att kameran är en fantastisk maskin!