Anna and the Apocalypse 2017

Tonåriga Anna (Ella Hunt) har problem. Hennes mamma är död, hennes pappa som dessutom är skolans hånade städare vill inte att hon ska resa bort istället för att gå på college och bästa killkompisen är olyckligt förälskad i henne. Allt blir dock mindre viktigt när hennes sömniga småstad Little Haven invaderas av – zombies!
 
Vanligen kan sådana här knäppa premisser antingen sluta som flipp eller flopp. Att kombinera zombies med tonårsmusikal är kanske adrenalindosen som krävs för att väcka liv i två rätt trötta filmgenrer. Resultatet är lite oväntat nog ett slags mellanting – en film tillräckligt välgjord och underhållande för att inte ogilla, men lite för lättglömd och anonym för att förälska sig i.
 
Filmen bygger den framlidna Ryan MChenrys (även manus tillsammans med Alan McDonald) BAFTA-nominerade kortfilm ”Zombie Musical”. Det är en ganska rättfram och okomplicerad historia där vi utan några större fördjupningar introduceras för Anna och hennes omgivning innan vi kastas in i en ojämn pannkaksmix av trallvänliga musikalnummer och lagom våldsamma zombieattacker (blodtörstiga zombiefanatiker bör sänka förväntningarna).
 
Där en amerikansk produktion möjligen kunnat göra den till en flamsig parodi (se Jim Jarmusch ”The Dead Don’t Die”) så är den brittiska charmen är tacksamt påkopplad. Skådespelarna är sympatiska, humorn ofta tilltalande torr och såväl dans som action väl koreograferade. Men det saknas också något vasst, som sticker ut.
 
Att inte förvandla karaktärerna till stereotyper innebär tyvärr inte att de automatiskt blir trovärdiga. Få i filmen, inte ens den absurt psykotiske rektorn, är särskilt minnesvärda och därför uteblir de påtänkta känslorna när någon biter i gräset. Samma gäller många av sångerna som inte nödvändigtvis är dåliga men knappast några allsångshits. Det vilar en känsla av ambitiös skolfilm med låg budget över det hela.
 
”Anna and the Apocalypse” har inte nog med idéer förutom sitt skruvade upplägg för att den ska hamna i samma kultkategori som ”Shaun of the Dead” eller ”Rocky Horror Picture Show”. Om den ändå hade haft samma leksamma stil som i den animerade eftertexterna. Men det är sevärd underhållning med gott om talanger bakom och framför kameran vi säkerligen inte sett det sista av. Och som såväl zombie- som musikalfilm är det ett färskt bidrag till båda genrer.