Ant-Man and the Wasp 2018

Som del av Marvels universum bidrar såklart också filmerna om Ant-Man med några pusselbitar till helheten. Jag skulle inte säga att det i denna handlar om särskilt betydande bitar, fast de finns där. Ett hett tips är därför att inte lämna salongen förrän eftertexterna rullat helt klart…

Handlingen utspelas kort efter ”Civil War” och Scott Lang (Ant-Man) sitter i husarrest med inte lång tid kvar av sitt straff. En dag får han oväntat besök av sin gamla vän Hope Van Dyne (The Wasp) som behöver hans hjälp för att bygga klart en tunnel till kvantdimensionen, där hennes mamma Janet Van Dyne varit fången i över 30 år. Lang som själv varit i djupet och vänt, går med på att hjälpa Hope och hennes pappa Dr. Hank Pym så länge hans annalkande frihet inte äventyras. Snart inser de dock att projektet kommer ta mer tid och energi än planerat och förstår dessutom att någon annan också gärna vill ha hem Janet, fast av helt andra anledningar.

”Ant-Man and the Wasp” är en härligt ösig rulle och det är verkligen full fart från start. 
Detta är en helgjuten ensemblefilm som mer handlar om gruppen och samarbetet deltagarna emellan än själva Myrmannen och hans bravader. Ant-Man blir nästan en bifigur i sammanhanget, framförallt till kompetenta The Wasp som i Evangeline Lillys gestalt kickar röv så det står härliga till. Ingen skugga över Paul Rudd som också han fortsatt är väldigt bra i rollen som Lang, men det är ändå The Wasp som jag mest hejar på och myser till.


Vi får den här gången även möta Ghost, en intressant karaktär som garanterat kommer återkomma fler gånger. Hon spelas av en övertygande och otroligt ball Hannah John-Kamen och jag gillar verkligen att det är brudarna som är de klart tuffaste i detta. 
För en stor del av humorn står dock snubbarna för. Rudd har bra tajming på sina one-liners och hans parhäst Michael Pena är ett välkommet och livat tillskott.

Peyton Reed står återigen för regin och har än en gång skapat ett roligt och fartfyllt fantasiäventyr för hela familjen (om barnen är runt 10 år och uppåt). Det är underhållande och riktigt snyggt, varför filmen också gör sig extra bra på bio. Jag tycker inte nödvändigtvis att 3D tillför något den här gången, fast blir hela tiden blown away av de sanslöst häftiga visuella effekterna och de hisnande storleksförändringarna. För jag älskar verkligen sådant! Det som jag kanske inte älskar lika mycket den här gången är storyn som känns småkrystad på sina håll. Manuset är väl komplicerat och några repliker faller fel, samtidigt som det också saknas en superskurk att passionerat avsky. Här har vi förvisso ett par antagonister fast ingen känns tillräckligt trovärdig.

Det finns absolut bättre Marvel-filmer, men ”Ant-Man and the Wasp” sällar sig ändå i slutändan till några av de, om inte bästa i genren, så åtminstone riktigt bra. Detta är en stor film om små hjältar för både de större och något mindre åskådarna. Skön underhållning för de flesta med andra ord. Se den!