Apartment 7A 2024

Vi befinner oss i New York, 1965 och Terry (Julia Garner) är en ung dansare som precis har flyttat in i den klassiska lägenhetsbyggnaden från Roman Polanskis odödliga ”Rosemary’s Baby”. Hon kämpar för att bli en Broadway-stjärna och just då börjar märkliga grannar lova henne allt hon någonsin drömt om. Är man bekant med originalet kan man se många paralleller: ”Apartment 7A” är lite av en remake samtidigt som det är en prequel.

 

Underligt nog har filmen samma problem som en tidigare religiös rysare iår, ”Immaculate”. På ytan, eller till och med under ytan, är det inte särskilt uppenbart vad det problemet skulle kunna vara. På egen hand tycker jag båda filmerna funkar och skulle enkelt kunna existera tillsammans utan besvär. Trots det är det svårt att inte tänka på elefanten i rummet, eller i det här fallet, ett omen.

 

Båda råkade tyvärr släppas samma år där ”The First Omen” gjorde precis allt de försökte göra, fast mycket bättre. Bokstavligen varje aspekt. Likt ”The First Omen” är ”Apartment 7A” också en helt onödig prequel till en gammal skräckklassiker. Den väljer även att centrera sig ännu mer kring ett kvinnligt perspektiv med mer aktuella oron. Kanske är det lite av en kosmisk slump, men nu är det knappast förvånande att dagens skräckfilmer fördjupar sig i just graviditetsskräck och kvinnlig autonomi.

 

Och på det viset är ”Apartment 7A” ändå en vinnare. ”Rosemary’s Baby” behövde ingen prequel, men Hollywood hade slängt pengar för att få en oavsett resultatet. Med Natalie Erika James bakom ratten är det resultatet i alla fall en väldigt stadig och eftertänksam rysare. Det är en riktigt välgjord film, som också bara råkar vara för trogen till materialet den härstammar från.

 

Man får känslan att det här skulle kunna vara en fristående film, men att den har fastnat inom väggarna som ”Rosemary’s Baby” oavsiktligt har byggt upp. Även fotot känns skyldig att hålla sig till originalets stil, vilket är en riktigt snygg stil! Men i den här kontexten känns det obligatoriskt ibland. ”The First Omen” å andra sidan demolerade alla väggar omedelbart och byggde sin egen värld med stil och elegans.

 

Julia Garner har dock mycket att komma med som huvudkaraktären Terry (spelad av Victoria Vetri i ”Rosemary’s Baby”). Hon har imponerat tidigare men här attackeras hon från alla håll utan att tappa fästet. Det Garner tillför är en automatisk vinst över majoriteten av onödiga prequels, Terrys resa i filmen är like upprörande som det i slutändan är tillfredsställande.

 

”Apartment 7A” vågar inte riktigt släppa taget om ”Rosemary’s Baby”, men det finns mycket att gilla med resulatet. Natalie Erika James hanterar det aktuella materialet med tillräckligt mycket djup för att det ska gå hem och samtidigt dansar Julia Garner förbi många typiska fallgropar. Paramounts beslut att göra en prequel till ”Rosemary’s Baby” må ha varit helt själlöst och cyniskt, men det betyder inte att slutresultatet alltid behöver vara det.