Apocalypto 2006

”The Fearless Anti-Jew Warrior” Mel Gibson är tillbaka efter sitt 120 minuter långa Kristus-piskande i “The Passion of the Christ”. Denna gång vandrar han djupt ner i mayaindianernas djungler för att berätta om de blodiga inbördeskrigen strax innan mayarikets fall. ”Apocalypto” handlar först och främst om Jaguar Paw (debutanten Rudy Youngblood i en övertygande insats), en ung jägare med son och höggravid fru. Deras fridfulla liv tar en annan riktning när deras by blir attackerad av en annan stam. Många av deras vänner dör och andra blir tillfångatagna, däribland Jaguar Paw. En lång resa tar sin början, till ett fiendeland och en oundviklig död. Jaguar Paw lyckas dock hålla sig levande, allt för att rädda sin hustru och son som lyckats gömma sig i den gamla byn.

Äntligen! Äntligen får vi här en actionfilm som både har hjärna och hjärta. Mel Gibson undviker helt och hållet sin berättarstil från ”The Passion of the Christ”, där hela filmen var mer ett uppvisande än en rivande historia. I ”Apocalypto” lyckas han berätta en andrenalinpumpande saga med flera klassiska drag såsom kärlek, hjältemod, och ondska. På det sättet känns ”Apocalypto” nästan som en godnattsaga. Lite Disney gone bad, utan att överdriva det minsta. Filmen har beskyllts för att inte vara historiskt korrekt. Jag säger verkligen inte emot (palla säga emot ”National Geographic”), men jag säger det här: Who gives a shit? Jag sväljer i alla fall lite historisk inkorrekt fakta när jag serveras en pumpig historia som denna.

Det jag själv går igång på med ”Apocalypto” är Gibsons inställning till filmens epok. Jag var rädd för att han skulle tackla filmen på ett mer teatraliskt sätt. Istället blir det nästan lite för vardagligt. I början av filmen haglas vi i publiken med halvbanala snoppskämt, men rätt stämning sätts ändå, tycker jag. Man blir avspänd och allt blir inte lika uppstyltat, som var något ”The Passion of the Christ” ibland led av. Kvar från den är dock Mel Gibsons öga för våld. Vi får se grisar spetsade med pålar, testiklar ätas i närbild, öppna artärer och avhuggna kranium. Jag tycker dock inte att Mel Gibson badar i blodet och skapar pornografi för sadister. Han visar upp en våldsnatur hos människor som överlevde och försvarade sig genom grymma metoder. Tvärtom, våldet i den här filmen är en nödvändig del av historien, och Gibson lyckas undvika någon sorts njutning ur det.

”Apocalypto” tar sitt ansvar som action- och äventyrsfilm. Den har en gripande story, snygg action, fina karaktärer, och Mel Gibson bevisar igen att han är bättre bakom kameran än framför. Bilderna han målar upp är sanslöst fina, och aldrig har fotografen Dean Semler lirkat fram vassare kompositioner. Jag vet att det känns konstigt att berömma en anti-semit, men denna gång har jag inget val. ”Apocalypto” var mycket bättre än förväntat, och jag måste buga en smula. Och den berömda slutscenen? Ni får se själva. Jag tappade hakan.