Aquaman and the Lost Kingdom 2023
Synopsis
Black Manta kräver hämnd för sin fars död, och efter att tidigare ha misslyckats med att besegra Aquaman gör han nu allt för att uppnå sitt mål. Starkare än någonsin, med kraften från den mytiska Black Trident släpper han lös en uråldrig och ondskefull kraft. Aquaman vänder sig till sin fängslade bror Orm, den förra kungen av Atlantis, och skapar en oväntad allians. Tillsammans måste de lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att skydda sitt rike - och världen - från total förstörelse.
Info
Originaltitel
Aquaman and the Lost Kingdom
Biopremiär
20 december 2023
DVD-premiär
25 mars 2024
Digitalpremiär
8 februari 2024
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Warner Bros
Åldersgräns
11 år
Längd
DC-uppföljaren är en fisk på torra land
RECENSION. Den slutliga filmen i DC-universumet som började med ”Man of Steel” avslutar serien som den nästan alltid har varit. Ibland visuellt slående, ofta inkonsekvent och alltid plågad av den oändliga striden mellan en filmskapare och en filmstudio.
Black Manta (Yahya Abdul-Mateen II) från första filmen är ute efter hämnd. Aquaman (Jason Momoa) tvingas därför vända sig till sin fängslade bror Orm (Patrick Wilson) för att kunna rädda världen. På ytan är det ingen dålig handling för en uppföljare, men det är lite som en fiskelina utan krok. Det finns inget som kan fånga publiken utöver bara löftet om mer ”Aquaman”. Vissa käkar nog fortfarande upp det, men uppenbarligen blir majoriteten av dagens biopubliken inte lika mätta på bara mer av samma sak som de var 2018.
Filmvärlden är i ett helt annat tillstånd idag än när första ”Aquaman” släpptes. Under åren som följt har Warner Bros. bytt ägare, omstrukturerats och omarbetats flera gånger, superhjältegenren har börjat producera mer ekonomiska floppar än succéer och en global pandemi tog nästan kål på hela biografbranschen. Inte ens DC-universumet som ”Aquaman” tillhör finns kvar nå mer, uppföljaren är bokstavligen som en fisk på torra land.
Det är då inte förvånande att ”Aquaman and the Lost Kingdom” har haft en av de stökigaste produktionerna på senare tid. Studiochefer har krävt förändringar efter inspelningen bara för att kräva nya förändringar efteråt. Scener relevanta för DC-universumet har omarbetats, bara för att senare klippas bort helt och plötsligt anställs James Gunn som VD för DC Studios och kommer med sina egna förslag. Minst sagt, filmen som regissören James Wan ville göra är inte filmen han tvingats släppa.
Apropå det är ”The Lost Kingdom” som bäst när det verkligen känns som att Wan har kontroll. Han är en av de skarpaste filmskaparna vi har just nu inom konsten att ha det kul bakom kameran utan att försöka vara en viktig konstnär. Nu är det precis därför han faktiskt är en viktig konstnär, men tro inte att han någonsin skulle erkänna det själv.
Det gör det desto mer nedslående att se glimtar av en gammaldags sci-fi-inspirerad b-film i djupet men som aldrig riktigt får komma till ytan. James Wan, lika fräck som alltid, säger sig ha inspirerats av Mario Bavas gamla ”Planet of the Vampires”, vilket inte precis är en film som nog skulle intressera en modern blockbuster-publik. Men det visar att han, i alla fall en gång i tiden, hade en riktning han ville styra sin ”Aquaman”-uppföljare mot.
Problemet är att den riktningen och alla andra möjliga riktningar har vaskats bort sedan dess. Slutresultatet är riktningslös och med det försvinner även mycket av Wans personlighet vilket gör detta till den mest generiska filmen i hans karriär. Ett jobbigt slag för ett stort fan av hans egensinniga stil. På grund av ett sent försök att få filmen att tilltala alla, tilltalar den nu knappast någon. Det är en fisk på torra land.
Med det sagt är actionsekvenserna fortfarande solklara höjdpunkter. Men likt allt annat i ”The Lost Kingdom” finns det inget som toppar den galna kreativiteten bakom varje filmruta i Aquamans första äventyr. Manuset var aldrig något att skriva hem om även då, men det hindrade aldrig Wan från att skina med innovativa bilder. Man kunde lita på att varje scen skulle ha något fånigt kul att se fram emot. Med uppföljaren har man tur om en scen enbart får vara hälften så underhållande.
Jason Momoa och Patrick Wilson är starka i rollerna och det är en kul idé att Aquaman och Orm behöver samarbeta - men dynamiken är sällan lika gripande som den borde vara. Det känns alltid som att något saknas och det klumpiga manuset låter äventyret i ”The Lost Kingdom” sällan vakna till liv. Sedan är det ingen idé att ens nämna Black Manta som skurk. Ju mindre sagt där desto bättre.
”Aquaman and the Lost Kingdom” är varken katastrofen den kunde ha blivit med tanke på den stökiga produktionen eller den roliga popcornfilmen den hoppades bli. Det är slutsatsen på ett helt DC-universum och likt många andra i serien har filmen käkats upp och spottats ut flera gånger innan publiken fick ta del av den. Det känns ganska talande att James Wan valde att avsluta sitt långvariga samarbete med Warner Bros. redan för ett år sedan.
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Bland de snyggaste specialeffekterna jag sett i en film. Atlantis, alla varelser, färger och ljus. Coola maskiner och skurkar. Ljud och bild i toppklass. Humor från Aquaman. Något ointressant story dock.
Värdig avslutning!
Efter drygt 10 år av ojämnhet och ett krystat universum som aldrig riktigt nådde ikapp Marvel så är detta nu DCEU:s sista film innan James Gunn öppnar upp för ett nytt DCU som jag riktigt spännt väntar inför. Som avslutning så är Aquaman 2 allting som DCEU varit: Fullt med potential, ojämnt, underhållande och lite för krystat. Samtidigt så är detta en värdig uppföljare till Aquaman från 2018, en av mina favoritfilmer inom DCEU.
Några år efter ettan så har mycket hunnit hända Arthur Curry (Jason Momoa). Slackern från förra filmen är borta och istället har han ett kungadöme att styra samtidigt som han också blivit far. Med press och tal i folkmun om att han inte är värdig att vara kung samtidigt som lillskiten därhemma håller honom vaken på nätterna (vi föräldrar kan nog relatera. När global uppvärmning skadar havet så vill han att Atlantis ska visa sig, något som rådet (ja, de hörde vi aldrig något om) av Atlantis hävdar motsatsen och de letar efter felsteg som kan tvinga bort Arthur från tronen. När Black Manta (Yahya Abdul-Mateen II) från förra filmen med hjälp av forskaren Dr. Shin (Randall Park) lyckas hitta uråldrig Atlanteansk teknologi och som hotar att skynda på den globala uppvärmningen så finns det mycket mer problem att ta itu med för Arthur. Utan något val så tvingas han ta hjälp av sin bror och fiende Orm (Patrick Wilson) och tillsammans så måste de lita på varandra för att rädda Atlantis och hela planeten.
När recensionerna från förra filmen trillade in så var jag skeptisk. De avfärdade det som en macho, löjlig, action-rulle. När jag kom in så dränktes jag dock av ett hjärta som många missat. Det och en fantastisk undervattensvy av James Wan, hårt arbetat och något som skilde sig från de flesta superhjälte rullar. James Wan fick min tillit men efter en besvärlig produktion där det sagts att man inte velat ta tag i filmen med tång, rykten om att folk lämnat förhandsvisningen, samt dåliga recensioner så blev man allt skeptisk igen. Den först halvtimmen är sisådär. Det är exposition om vad som hänt och ett snabbmontage genom hans liv i ett stuk som gör att man undrar ifall karaktärsutvecklingen från förra filmen gick upp i rök. När filmen sedan kommer igång så blir det dock ändå bra sett till förutsättningarna.
För den som är intresserad och ens bryr sig: Ja, Mera (Amber Heard) har en rätt köttig roll här. En killgissning säger att hon får ca 20 minuter framför kameran. Själv så är jag såpass ointresserad av hur människan är och ser det bara som film. Jag har alltid tyckt hennes karaktär skänkt lite djup och förhindrat den från att bli för buddy-aktig. Hon och Nicole Kidman bidrar med dynamik. Heards roll hade lätt kunnat klippas bort efter 40 minuter och aldrig mer synas men det ställer frågor så oavsett backlash så gör James Wan rätt i mitt tycke. Nicole Kidman är så härligt moderlig som och gör sin roll utmärkt, hon har mer att bidra med i denna film. Amber Heard är precis som innan, tillräcklig. Hennes kemi med Momoa är bra, hon levererar i action-scenerna och i dialogerna så gör hon inget fel men inget fantastiskt.
Temuera Morrison är precis lika härlig som innan. Det finns en varm och skön gubbe bakom som fungerar utmärkt med Momoa. Jason Momoa visar återigen att han är en fullt habil frontfigur och levererar på alla fronter. Komisk timing, ilska och han får en att känna för honom. Patrick Wilson gör det bra med men precis som innan så är det lite tråkigt. Det är inget fel men inget fantastiskt eller kul trots lättsammare dialog.
Svagaste kortet är skurken. Yahya Abdul-Mateen II spelar bra men till skillnad från Orm i förra filmen så är det svårt att känna med Black Manta här. Insatserna har höjts och det finns ett ständigt prat om klimatkrisen men det blir lite överdrivet. Man försöker maskera det och komma med ursäkter så gott man kan men det syns igenom. Randall Park får också en roll och det är en klassisk comic-relief sidekick till skurken med empati.
Precis som förra filmen så är det all over the top, speciellt med högre insatser och det känns lite här. Wan har alltid levererat det med en viss självmedvetenhet som gör att jag förbises det men här kokar det över vid en handfull tillfällen. Det märks också att många försökt pilla i filmen när tonen skiftar och den är väldigt hoppig i den första halvan. Viss karaktärsutveckling tar också ett steg bakåt för att ta två steg framåt och budskapet om miljökrisen är upptryckt i ansiktet på dig. Allt det där blir för det mesta förlåtet när finalen dock stundar.
Finalen är trots en eller två vändpunkter för mycket, riktigt maffig och det är tillsammans med en cinematografi som tar tillvara på varje bildruta och lika fantastisk musik, ackompanjerad Rupert-Gregson Williams en fantastisk avslutning. Håret reser sig vid ett antal tillfällen.
Komedin är cheesy men levereras med en glimten i ögat. Det fungerar riktigt bra i denna färgsprakande värld som Wan skapat. När Wan har kontroll så gör han det mesta rätt och han närmar sig de bästa i branschen vad gäller action. Du kommer ha det kul när du sveps in. De två första akterna är bättre i ettan då det finns lite mer hjärta och tempot inte går undan på samma sätt. De centrala punkterna i handlingen spretar mer här men finalen slår ettan trots att den är något mer komprimerad. Hatten av till Wan som inte har haft det lätt. Han har inte lyckats överträffa sig själv men han har skapat något som är värdigt ettan och som är ett fint avslut innan Gunn startar om. Själv har jag dock alltid sagt att om något ska behållas från DCEU så är det Aquaman (minus Amber Heard).
7/10
Fantastiska vyer i 3D men det är också allt om man valde att gå på en sådan visning. Kunde ha blivit en lika fantastisk story men NEJ här fanns något riktigt bra men det är inte Wan's fel att den försvann med klimatet. Man satt ju knappast och myste i stolen som för övrigt redan var trasig precis som manuset och valet av skurk. En extremt SVAG trea från mig.