Aquamarine 2006

Sommaren lider mot sitt slut, och Hailey och Claire spenderar dagarna på samma sätt som alla andra 12-åringar (i alla fall de som har turen att bo vid Floridas kust): spana och tråna efter strandens heting, samt bläddra i tjejtidningarna efter de senaste dejtingtipsen för att vinna strandens heting. Allt vore frid och fröjd och rosa moln om det inte var för att Haileys mamma än en gång fått nytt jobb, och än en gång väntar en flytt – och därmed separation – för Hailey. 

Efter en stormig natt spolas en sjöjungfru upp på land och hamnar i Haileys swimmingpool. Aquamarine, som den blonda varelsen heter, har brutit mot sin fars vilja och tagit sig till fastlandet i jakten på kärleken, något som bara sägs vara en myt vilket Aqua vägrar tro på. Hailey och bästisen Claire kommer till hjälp, särskilt när de får höra att den som hjälper en sjöjungfru får en önskan uppfylld (en chans för Hailey att stanna i stan!) men Aqua visar sig bli intresserad av ingen mindre än Raymond - strandens enda kille som både har muskler och en antydan till hjärna, och är drömobjektet för Hailey, Claire, och hälften av den lokala befolkningen.

Först och främst måste det påpekas att ”Aquamarine” riktar in sig på en väldigt begränsad målgrupp. Är du inte tjej och omkring 10-12 år gammal, finns det säkert något mer givande på biorepertoaren att se i sommar. Men är du hängiven prenumerant av Frida och har stenkoll vilken blick eller rörelse som tyder på att en kille är intresserad… då kan du inte annat än älska ”Aquamarine”. Det här är en skön feel-good-fjortisfilm om allt det som är dödsviktigt i tonårens början. Smink, shopping, känslor, killar, flirttrick, örhängen och översittande bitches och kläder och ännu mer killar, allt avhandlas i ett hektiskt tempo medan Aquamarine försöker lära sig tonårens viktiga läxor och snärja sin strandpojke på de få dagar hon har möjligheten att vara på torra land.

Huvudrollerna görs av en trio vars meritlista hittills mest består av tv-serier och cd-album som inte blivit alltför kända här i Norden. Det låter inte särskilt lovande, men tjejernas rollinsatser imponerar. Julia Roberts brorsdotter Emma, och Joanna Levesque som kort och väl föredrar att kallas JoJo, har en personkemi som känns äkta och som fnissande tonårstjejer är de ju minst sagt trovärdiga. 18-åriga Sara Paxton skiner i huvudrollen trots att hennes karaktär lite väl ofta hamnar i situationer som får henne att framstå som ”ännu en” korkad blondin.

”Aquamarine” är en villkorslös film för de som nyss kommit ur Astrid Lindgrens trygga famn men inte vågar erkänna att de längtar tillbaks dit lite grann. Det är en saga med stort hjärta och samtidigt sockersöt så det värker i tänderna i dagar efteråt. Filmen siktar inte på någon Oscar eller andra priser, den vill bara roa och leverera sitt budskap om vänskapens kraft, och det kommer den att lyckas med. Jag är medveten om att jag inte är i närheten av varken rätt ålder eller kön för denna film, men manusets och den färdiga filmens respekt och förståelse för sin målgrupp är något man som tittare inte kan ta miste på.