Arkiv X: I Want to Believe 2008

Det är lätt att få för sig att alla är lika välbekanta som jag med ”Arkiv X”, denna kultförklarade sci-fi-serie som trollband en hel generation framför TV4 under 90-talet. För säkerhets skull kan jag ändå berätta att den följde två agenter, Fox Mulder som trodde på ufon och den mer rationella skeptikern Dana Scully, som fick ta hand om skumma FBI-fall ingen annan orkade förklara.

I nästan ett decennium hann de jaga utomjordingar, regeringskonspirationer och cancermän, och på kuppen skapa en tv-succé utan dess like, innan Mulder flydde sin rättegång, viktiga nyckelfigurer sprängdes och Arkiv X stängdes för gott.

Så vad har de haft för sig sedan 2002? I deras andra biofilm får vi veta att Fox Mulder fortfarande är efterlyst av byrån, och spenderar dagarna isolerad i en stuga där han odlar tomteskägg och klipper ut tidningsartiklar så som knäppgökar gör. Dana Scully har följt sin dröm och blivit läkare på något slags halvreligiöst sjukhus, där hon precis som tidigare får vara duktig men se sig motarbetad av högre makter. Bäst av allt, Mulder och Scully är nu ett par även om de fortfarande envisas med att undvika varandras förnamn. Jagandet av aliens och konspirationer har de glatt placerat bakom sig, men tvingas mer eller mindre att arbeta ihop igen när Scully blir kontaktad av en man med bricka.

En präst leder FBI till viktiga ledtrådar som kan rädda en kidnappad agent. Är han medbrottsling, ute efter uppmärksamhet eller faktiskt genuint synsk? Vem kan svara på det om inte Mulder, självutnämnd expert på det paranormala. Motvilligt går han med på det, när FBI lovar glömma gammalt groll, men ingen har nog räknat med den alltmer skrattretande händelsekedjan som följer. Innan filmen är över hinner vi stöta på både homosexuella ryska organtjuvar och en hund med två huvuden. Ja, du läste rätt.

Medan Mulder förvånar både sig själv och Scully genom att ryckas med i fallet precis som förr i tiden, har hon sitt alldeles egna lilla drama på sjukhuset där hon jobbar. Scully gör sitt yttersta för att rädda livet på en sjuk pojke trots att ledningen helst vill låta honom dö i frid. Hur denna ”Cityakuten”-plot har letat sig in i en ”Arkiv X”-film är nog bland det mest mystiska i en annars utomjordiskt fånig ”I Want to Believe”.

Påminn mig gärna om jag har fel, men jag minns inget ”Arkiv X”-avsnitt där det enda övernaturliga inslaget gick ut på att avslöja ett eventuellt bluffande hobbymedium. Visst, storyn fortsätter som en rätt traditionell snutthriller med en och annan hyfsad rysning, men jag måste ändå poängtera – det här är lika mycket ”Arkiv X” som jag är Dame Edna. Plötsligt förstår man också varför trailern är så intetsägande, eller varför David Duchovny och Gillian Anderson varit så noga med att inte prata om handlingen. De måste ha insett till slut vilken usel idé de gav sig in på.

Mest förundrad blir jag ändå över hur man lyckats göra den här filmen med absolut noll känsla av den mystik vi minns från den gamla härliga tv-serien. Mytologin som Chris Carter tagit åtta år på sig att utveckla är som bortglömd, och förutom Skinner, som hoppat in i en minut, får vi inte återse någon gammal karaktär. Visst är det trevligt att möta Mulder och Scully igen, men en film som samtidigt är så nonchalant mot fansen hade jag helst bara sluppit.