Asta Nilssons sällskap 2005

"Asta Nilssons sällskap" är en gåtfull, märklig och väldigt experimentell film. Om man med experimentell menar "nu tar vi vår dv-cam och filmar något fullständigt knepigt som inte en människa kommer att fatta".

Tant Asta är en glömsk gammal dam som en morgon hamnar i en äldre herres trappuppgång. Hon vet inte vart hon är eller vem hon söker. Den äldre mannen (Gösta Ekman), bestämmer sig för att avboka de kommande timmarnas aktiviteter och följa med damen hem.

Jag ser på denna långtråkiga historia som sakta utspelas framför mig, och fantiserar ihop två tänkbara slut. Det charmiga, där mannen och kvinnan till slut blir bästa vänner och dricker te och klappar hennes katter i hennes prydliga kök. Eller det bisarra, där Asta blir yxmördad, visar sig ha likdelar i badkaret eller något annat totalt oväntat. När mannen en stund senare blivit blind och är fången hos en psykopatisk kvinna, småler jag för mig själv över hur rätt jag ibland kan ha... Men mycket roligare än så blir det tyvärr inte...

Folk tittar otålmodigt på klockan, några lämnar salongen, och ändå är filmen bara 1.20 lång. Efteråt får publiken chans att ställa frågor till Marie-Louise och Gösta Ekman. De mest självklara: Varför spelas Asta av en man?, och Vad handlade filmen om egentligen?... följs av utdragna och flummiga svar som möts av dämpade skratt här och där. Bra filmer ska inte behöva förklaras av regissören, för att bli omtyckta eller åtminstone förstådda!