At Any Price 2013

Det enda jag hade sett innan visningen var bröstbilden på Zac Efron i racingkläder, en bild som för mig visade sig vara minst sagt vilseledande. Visst, Efron spelar tonåringen Dean Whipple som har stora racingdrömmar, men den huvudsakliga storyn finns på helt annat håll. Filmens märg finns hos Deans pappa Henry (Dennis Quaid), en jordbrukare som ärvt sin mark från sin far som ärvt den från sin far som ärvt den från sin far och så vidare, vilket leder till en del press kring att siffrorna varje år ska vara gröna. När konkurrensen med Jim Johnson (Clancy Brown) börjar resultera i finansiella problem blir det därför direkt sprickor i Whipple-familjen, sprickor som börjar röra sig mot familjens sköra kärna.

Det blir med andra ord ingen "Days of Thunder"-liknande rulle med Efron, som vissa - inklusive mig själv till viss del - kanske väntade sig, utan istället får vi en intressant berättelse som beträder relativt orörd mark. När såg vi senast en film centrerad kring det nutida amerikanska industriella jordbruket? Jag kan inte komma på något exempel, och detta ger "At Any Price" en mycket fräsch touch. Jag får väl dock tillägga att den inte är helt fri från racingscener, det finns ett fåtal och när dessa väl dyker upp blir man inte besviken. Gasen trampas i botten, gruset sprutar och bestarna till bilar flyger iväg med tight klippning och närgången kamera. Dessa scener är - likt det mesta i filmen - enastående.

Den här blandningen av jordbruks-USA och stock car-USA ger filmen riktigt sköna kontraster som sedan tas vidare briljant av Zac Efron och Dennis Quaid som gestaltar dessa två motpoler. Efron är vuxen, han är kraftfull och han håller sin planhalva mot skådespelare som Quaid och Brown på andra sidan, vilket imponerande stort på mig. "At Any Price" är med detta sagt ändå Quaids show från början till slut. Många snackar redan om att han här sätter fötterna på Oscars-mark med sitt porträtt av en pressad, smått desperat man som sjunker allt djupare ner i en svart spiral. Tragiken finns i hans ögon i varje bildruta, även när han klistrar på ett falskt leende för sin familj eller sina vänner. Dessa två kompletteras mycket väl av tre starka kvinnliga skådespelare, Heather Graham, Kim Dickens och Laika Monroe - en nykomling som kan gå hur långt som helst.

Regissören och manusförfattaren Ramin Bahrani har tidigare bara sysslat med mindre indieprojekt och även om den känslan till viss del finns kvar i "At Any Price" så är det mycket större omfång han jobbar med här. Filmen känns avskalad och sparsam i utförande och teknik - vilket är skönt - men hanterar på flera sätt en del tunga teman som ger den ett storslaget tryck. Saker och ting på den lilla skalan - exempelvis otrohet och grannrivalitet - blandas med mer världsomspännande grundtankar som validiteten i kapitalism, konkurrens och "den amerikanska drömmen".

Det enda som är lite off är det som jag skulle vilja kalla för "tonen". Filmen har ett skimmer, ett yttersta lager över sig som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. Det känns ibland som att "At Any Price" kommer från 50-talet, att Bahrani åkte till det årtiondet, gjorde filmen och sedan kom tillbaka. Den här känslan tycker jag kommer både från skådespelarprestationerna - i synnerhet Quaids - och hur storyn läggs fram, att den är så tydlig och rakt på. Allt är som nämnt väldigt enkelt och sparsamt och ibland börjar det gränsa mot övertydlighet. I den här kontexten känns Quaid enorm och äkta, men jag tror att hans extra breda leenden skulle kallas för överspel om man placerat honom i en annan film. Nu är ju det inte fallet dock, Quaids prestation existerar inom de ramar och den verklighet som just den här specifika filmen sätter upp, och det fungerar bra. Trots detta är den här lustiga tonen något man stundtals tänker en del på, är det verkligen bra eller blir det lite såpa över det hela?

Hur som helst, även om den frågan dyker upp lite då och då är jag helt såld och tycker att filmen som helhet är smått fenomenal, något jag inte alls förväntat mig. Bahrani vågar kasta sig djupt ner i svärta och tragik och spelar inte safe för fem öre. Med sig har han ett kavalleri av högst stridsdugliga filmsoldater i alla kategorier som alla hjälper till att leverera en slutprodukt med pondus och autentisk känslomässig vikt. En otippad pärla som har mycket att bjuda på.