Åter till Cold Mountain 2003

Banala kärlekshistorier uppblåsta till episka proportioner. Filmer där tidsepokerna aldrig tillåts bli något annat än exotiska bakgrunder. Filmer där skådespelarna istället för att agera bara går runt och ser jävligt bra ut. Filmer kliniskt befriade från varje äkta känsloläge. Här är en till.

1860-talets USA. Ett land på randen till inbördeskrig. Ada (Nicole Kidman i en första avbetalning på kontraktet med Chanel) och pappa prästen flyttar till den lilla staden Cold Mountain i Norra Carolina. Under uppförandet av en kyrka träffar Ada den tystlåtne Inman och ljuv musik uppstår (Jude Law ger henne sin fars notböcker).

Inbördeskriget kommer, Inman åker, pappa prästen dör, Ada är ensam och fattig och hungrig. Hon spelar piano och skriver brev. En dag ser hon Inman i brunnen. Filmen vill ju vara lite härligt gåtfull och mystisk också. Bonddottern Ruby (Renée Zellweger som filmens comic relief) kommer till gården och predikar glädjen med kroppsarbete. Inman deserterar och påbörjar den långa färden hem.

Inman vandrar. Ada väntar. I 155 minuter.

Här finns så mycket dumt. Symbolik med duvor (fred) och kråkor (död). En hel ensemble där alla talar med olika dialekter. Det totala ignorerandet av slavfrågan. Charlie Hunnam som Bosie, den akrobatiske albinon. Filmens stora scen, det magnifikt återskapade slaget vid Petersburg, rycks sönder av alla tillbakablickar. Epilogen.

För att vi ska hålla oss vakna slänger Minghella in lite omotiverat våld mot djur och barn för att provocera fram känsloreaktioner. "Cold Mountain" är en kall, livlös och ytlig film.

Filmen har ett försonande drag och det är musiken. Hopplockat av T-Bone Burnett och i samma stil som hans soundtrack till "Oh Brother, Where Art Thou?" (en film som för övrigt inte försöker dölja sina stölder från Odyssén). En blandning av covers och nyskrivet, alla omsorgsfullt valda och framförda. Alison Krauss sjunger de Oscarsnominerade "You Will Be My Ain True Love" och "The Scarlet Tide" men allra bäst är "Never Far Away" med Jack White. Då vill jag bara blunda, lyssna och drömma mig bort till en bättre film.