Återkomsten 2003

Det är ingen tvekan om att i Hollywood gör man fortfarande de bästa, mest sevärda och dyraste actionfilmerna. Budgeten för en Hollywoodrulle med en eller två heta stjärnor ligger idag ofta runt 80-90 miljoner dollar. Fast alla bra sevärda filmer görs inte i Hollywood. Sådant görs säkert också på andra ställen och med mindre resurser. Där satsar de istället mer på äkta skådespeleri. Skådespelarna gör sitt bästa och går verkligen i sina roller. Det kompenserar ofta för de begränsade ekonomiska resurserna. Har man mindre pengar får man jobba desto hårdare! Det händer förstås att mer smala filmer också hittar hit till den svenska biopubliken.

Vart jag vill komma med ovan är att man också kan se bra filmer från Östeuropa, Sydamerika, Afrika eller fjärran Östern. Det ordnas ju både afrikansk och asiatisk filmfestival, liksom för andra mer udda filmer. Känslorna i de filmerna är genuina och äkta: de kommer bättre fram än när professionella kända skådisar som Stallone och Mel Gibson spelar sårade framför kameran. De mer smala filmerna handlar om det verkliga livet som är mycket större och rymmer mycket mer än en dyr studio och avancerade prylar.

I den ryska ”Återkomsten” får man se en mörk historia med ett oväntat slut. Bröderna Ivan och Andrej bor med mamma och mormor. Ivan är den yngre och för att få hänga med storebror och hans kompisar får han oftare visa att han är tillräckligt stark och att han kan. Pappan har varit borta tillräckligt länge att barnen knappt minns honom. Enligt mamma är han på ett jobb med mycket resor. En dag får de dock veta att han har kommit hem. Det är ett glädjebesked för speciellt Ivan. Man kan inte undgå att det är en speciell stund för honom; något som han väntat på så länge att han nästan hade slutat tro att han skulle återse sin far. Nu ska de hänga med honom så mycket som möjligt. De ska leka och skratta tillsammans. Förväntningarna är höga.

Har man varit borta så länge har man antagligen förändrats och blivit annorlunda som människa. Glädjen blir inte långvarig. Ju mer tid de tre spenderar tillsammans desto mer avvaktande och besviken blir Ivan. Pappan visar sig vara hård och sträng. I sin värld vill han säkert vara vänlig mot dem, erbjuda dem trygghet och ta igen den tid de varit borta ifrån varandra men ofta gör han det på ett sätt som är svårtolkad och verkar som motsatsen.

”Återkomsten” är den ryske regissören Andrey Zviaguintsevs debut. Den har hyllats och fått fin kritik där den visats, inte minst i Venedig i höstas där den belönades med Guldlejonet för Bästa film. Det är ett mörkt drama och lämnar ett starkt intryck efter sig. Fokus är på bröderna och deras olika förhållanden till fadern. Historien är rätt enkel att följa men ändå fascinerande och oförutsägbar. Ivan Dobranravov som spelar lillebror är ett fynd. Han är väldigt ung men agerar helt naturligt och avslappnad framför kameran. Hans skådespeleri märks tydligt och går som en röd tråd genom hela filmen. Genom större delen av filmen ser man framför allt hur förhållandet mellan far och son utvecklas till något som till slut får oanade konsekvenser. Det som Ivan så mycket hade sett fram emot övergår till en stor besvikelse. Rollen som storebror spelas av Vladimir Garin som tragiskt nog drunknade, kort efter filminspelningen, i en sjö som där man hade filmat. Valet av musiken i filmen är också rätt och passande till de olika scenerna vilket förstärker känslan. Det är en sevärd film som lämnar en med tankar.