Avicii: True Stories 2017

Oavsett om du bott i en grotta de senaste tio åren eller totalt föraktar allt vad populärmusik heter så är chansen liten att du missat fenomenet Avicii, kanske största svenska musikexporten sedan ABBA. Östermalmsgrabben som slog igenom innan han fick handla på Systembolaget och gick in i väggen efter bara några års turnerande.

Det är en fascinerande historia kring någon som uppnår så mycket och sedan väljer bort en stor del av ditt i så ung ålder. Syftet med denna dokumentär i tre delar är att - främst för fansen - försöka skildra varför och den lyckas åtminstone halvvägs uppnå sitt mål. Men lika ofta som det är fängslande och intressant så finns delar där filmen mest står och trampar.

Hans inledande framgångsbana avhandlas ganska snabbt innan vi halkar in på managern Arash Pournouri som öppnar dörrar till utsålda konserter, samarbeten med nämnvärda musiker och främst massor av pengar. Detta i sin tur leder inte oväntat till ett oförskämt lyx- och festliv samt vältrande i oändliga mängder skräpmat och alkohol.

Men som de flesta solskenshistorier av denna sort - fiktiva eller inte - har alltid sitt slut. Det ständiga intagandet av onyttigheter - det är läsk, godis och andra kaloribomber i nästan varje scen - samt festandet resulterar i allvarliga hälsoproblem och stjärnan tvingas ställa in flera konserter men pressas av sig själv såväl som andra att fortsätta.

Så småningom hamnar vi vid vägskälet där Avicii beslutar sig för att sluta turnera och det är här filmen blir riktigt intressant. När Avicii förvandlas från en rätt charmlös megastjärna med knagglig engelska (ett frustrerande knep för att kunna sälja filmen internationellt) till en riktig person som snackar Carl Ljung och ser andra meningar med livet än att DJ:a framför tusentals tonåringar.

Avicii må kanske inte vara lika karismatisk eller karriärmässigt intressant som exempelvis Rolling Stones eller Madonna. Men att se hur turnélivet och stjärnstatusen påverkar en sådan ung människa och hur han växer så pass mycket både fysiskt och emotionellt under dessa, väsentliga ungdomsår är något Hollywood försökt skildra i dussintals filmer men som är helt äkta här.

Vad man än tycker om artisten eller hans musik så är det en tillfredställande skildring av hans korta turnékarriär även om vi inte kommer honom så nära in på skinnet som man velat. Filmen är på tok för lång med en speltid mer passande en miniserie och med gott om upprepning, klyschor (”Jag är mer än bara artisten Avicii…”) och reklamfilmsliknande hyllningar. Men det går att överse med tanke på det innehållet som faktiskt väcker intresse.

En dokumentär om en av våra största svenska superstjärnor är klart sevärd och har en styrka i sin spännande huvudperson i jämförelse med liknande skildringar av amerikanska kändisar. Och för fansen är det självklart ett måste - speciellt med tanke på överraskningen i den tredje delen (som dock ej frälsta med gott samvete kan hoppa över).