Babylon 2022

Regissören Damien Chazelle har slagit på stora trumman med en storslagen historisk ensemblelfilm om det gamla Hollywood under 20-talet och ett tag framåt då stumfilm blev talfilm. I USA har filmen floppat intäktsmässigt på grund av konkurrens av stora Blockbuster filmer. Men själv gav jag filmen “Babylon” en chans på bio. Så jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling. I skarven mellan stumfilm och ljudfilm är Hollywood fortfarande ett dekadent gäng som tar plats och inte låter sig tystas, omedvetna om att moralens väktare lurar om hörnet och snart ska tvinga den sedelösa mobben att lägga band på sig. "Babylon" är en berättelse som inspirerats av sanna historier från Drömfabrikens vilda begynnelse. Det är friskt vågat att ha en speltid på över 3 timmar som inte målar upp en allt för positiv bild av Hollywood. Men saken är den att Damien Chazelle lyckas fånga intresset. Till viss del känns det som lite upprepningar i filmens handling och att man kunde ha kortat ner speltiden en del. Men karaktärerna har är färgstarka och har många dimensioner. Särskilt Margot Robbie får skina i sin energifyllda gestaltning av en skådespelerskas med en lovande uppgång i karriären som tyvärr uppnår en allt för ödesdiger spiral av drogmissbruk. Brad Pitt gör också sitt yttersta i den rollkaraktär som han har blivit tilldelad som veteranskådisen som efter 82 filmer börjar bli en dalande stjärna i Hollywood. Karaktärernas olika sätt att nå framgång i Hollywood är det som är filmens driv. Att inte veta vart det hela är på väg för dem båda och de som de möter i sin omgivning är spännande att bevittna och det är många bisarra situationer man får uppleva på resans gång. Margot Robbies karaktär exempelvis har exempelvis ett väldigt originellt och våldsamt möte med en skallerorm ute i öknen. Vi får även följa en karaktär spelad av Diego Calva som jobbar sig uppåt i Hollywood som en sorts betjänt åt Hollywoodstjärnorna och via rätt kontakter klättrar uppåt och till slut blir filmregissör. Det hela börjar på en nattklubb för Hollywoodeliten där de får leva ut sin dekadenta och sexfyllda livsstil. I filmens inledning ska en elefant transporteras dit på en brokig väg vilket resulterar i att de involverade i transporten blir bokstavligen dränkta i elefantbajs. Den inledningsscenen sätter prägeln på en del goda skratt man har att förvänta sig under filmens långa speltid. Denna bisarra humor gör att filmen blir lättsam och roande resan igenom. Men det finns också en hel del svärta. Quentin Tarantino gjorde för några år sedan en liknande film med titeln "Once Upon A Time In Hollywood" som också hade Margot Robbie och Brad Pitt i viktiga roller. Den filmen fungerade som en ett lite mardrömslikt vykort ifrån drömfabriken. I filmen “Babylon” är bilden man får av Hollywood ännu mörkare. Den skildrar när en era tar slut för att en ny ska ta vid. Här är det stumfilmen som ska lämna plats åt talfilmen. Skådespelare får större utmaningar när de även ska höras och detta är inte lätt för dem att hantera. Sammanfattningsvis så är “Babylon” ett intressant tidsdokument av ett Hollywood som det kan ha sett ut. En sak jag stör mig på med filmen är den återkommande saxofonmusik som gör att man hoppar till då det varit en tystare scen tidigare och någon rätt som det är blåser i en saxofon. Så musiken kunde man bytt ut. Annars över lag så är det en film med färgstarka karaktärer som gör filmen tillräckligt intressant att se i denna utmålning av det kanske mörkare Hollywood som har tagit oss dit där vi är idag. En trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Babylon”. Den är inget för de känsliga tittarna som inte tål naket, blod, spyor och bajs. Men klarade man av spyscenen i filmen “Triangle of Sadness” så är inte “Babylon” någon match.