Bad Boys: Ride or Die 2024

”Bad Boys”-serien har nu två motsatta sidor. På ena sidan finns Michael Bays hatfyllda nihilism, kaotiska berättarval och vidriga värderingar – men som utförs av helt makalöst hantverk och en helt unik visuell stil. ”Bad Boys II” förstör hela konceptet med logiskt filmskapande. Det är en film som hatar sin publik lika mycket som den hatar sin egen existens och det enda sättet den kan försvara sig själv är med Will Smiths odödliga ord: ”We’re Americans!”

 

På andra sidan finns nu en modern och mer förnuftig version av konceptet av duon Adil El Arbi och Bilall Fallah. Det här är regissörerna som senast såg sin superhjältefilm, ”Batgirl”, bli skrotad av Warner Bros för en skatteavskrivning. Med ”Bad Boys for Life” och nu ”Bad Boys: Ride or Die” har de medfört mer stabila upplevelser för serien. Karaktärerna är någorlunda djupare, berättandet är starkare och de har moraliska värderingar som inte får publiken att hata mänskligheten.

 

Det betyder att de tekniskt sett är bättre filmer, men att de är mer generiska och lättglömda än Michael Bays bidrag. ”Bad Boys: Ride or Die” öppnar dock starkt med härliga övergångar och galna kamerarörelser. Det finns en kinetisk energi som ofta saknades i förra filmen, men när storyn väl drar igång lindras galenskapen och dyker sällan upp igen innan en heroisk återkomst mot slutet. På gott och mycket ont, Michael Bay skulle aldrig låta en fånig sak som ”handling” stå i vägen för hans vansinne.

 

Den här gången har Kapten Howard (Joe Pantoliano) anklagats för korruption och det är upp till Mike Lowrey (Will Smith) och Marcus Burnett (Martin Lawrence) att bevisa att deras vän är oskyldig. Eftersom Bad Boys-duon är som de är blir de snabbt jagade av både polisen och kartellen. Allt annat i handlingen gör filmen bara onödigt komplicerad och rörig. Det är ett manus som hoppas på att återvinna seriens tidigare framgångar, men som därför känns alltför förutsägbart.

 

”Ride or Die” rullar ofta bättre än sin föregångare, men att det finns en ny film i serien känns inte lika speciellt idag. Det här är inte den efterlängtade återkomsten av ”Bad Boys”, det är bara ännu en ”Bad Boys”. För det mesta är kemin mellan Smith och Lawrence lika stark som alltid och det finns många referenser för fansen att njuta av, men det finns inte mycket nytt som lockar.

 

Själva handlingen har aldrig spelat någon roll i ”Bad Boys”-serien, men ”Ride or Die” har alldeles för mycket på gång. Casten är smockfull med talangfulla skådespelare som knappt hinner användas, inte minst Rhea Seehorn som dyker upp ibland för att läsa sina repliker innan hon hastigt skickas hem. Karaktärer kastas in och ut ur handlingen för att leverera ny info så ofta att det är svårt att kunna svepas upp av Miami-vibbarna.

 

Även actionsekvenserna är ojämna – teamet försöker men det är bara ibland de uppnår en lågmäld version av det bästa som finns tillgängligt i genren idag. Den här gången är det inte bara de tidigare ”Bad Boys”-filmerna som inspirerat ”Ride or Die” utan även drönarkamerorna från ”Ambulance”, Michael Bays senaste actionspektakel. När det funkar är det väldigt underhållande, när det inte funkar tänker man bara på bättre filmer.

 

Kvalitetsmässigt matchar ”Bad Boys: Ride or Die” med resten av serien. Det som saknas i Bay-filmerna finns här, det som saknas här finns i Bay-filmerna. Personligen är det svårt att inte föredra de vidriga och unika egenskaperna med ”Bad Boys II” istället för de stabila men bekanta sommaräventyren här. Det betyder dock inte att Adil El Arbi och Bilall Fallah inte vet vad de håller på med, hantverket håller måttet för en popcornfilm. Problemet är att det är den fjärde filmen i en serie som gjorde allt en ”Bad Boys”-film kan göra redan i den andra.ᐧ