Bad Education 2019

”Bad Education” är baserad på en verklig skandal som utspelade sig i den exklusiva New York-förorten Roslyn för ett tiotal år sedan, när det uppdagades att två anställda i den högt rankade Roslyn Middle School hade förskingrat stora belopp av skolans pengar. Stölderna hade pågått under flera år, och att ingen förstod vad som försiggick gjorde det hela ännu mer förbryllande.

Tack och lov för oss filmälskare skrev en före detta student, Mike Makowsky, ner händelserna till ett manus, som filmatiserades med Cory Finley som regissör (”Thoroughbreds”) och Hugh Jackman (”Logan”) och Allison Janney (”I, Tonya”) i huvudrollerna. Filmer baserade på kända event kan ju vara vanskligt att få till så de blir riktigt intressanta eftersom man redan vet vad som ska hända, men ”Bad Education” blev en av höjdpunkterna på Torontos filmfestival och känns som Hugh Jackmans bästa rollprestation hittills.

Frank Tassone (Jackman) är Roslyn-skolans älskade föreståndare och filmen börjar när han står vid podiet i aulan och tar emot föräldrarnas hyllningar med ett brett leende. Frank, som är lärare i grunden, kan alla elevernas namn, tar sig tid både för dem och föräldrarna, och har byggt upp skolan till att bli en av de högst rankade på Long Island. Till hjälp har han den budgetfokuserade Pam Gluckin (Janney) som sitter i kontorsrummet bredvid, och de hejas på av skolstyrelsens president Bob Spicer (Ray Romano), som arbetar som en lokal fastighetsmäklare och ser Franks framgångar med skolan som en dörröppning till stora klipp – huspriser sätts ju efter hur högt anseende skoldistriktet har.

Livet leker, men så en dag kommer en ung studentreporter vid namn Rachel (Geraldine Viswanathan) och knackar på för att ställa frågor om skolans planerade skyline. Hon är bara där för att skriva en liten blänkare, men Frank tar sig faderligt an henne med rådet att det aldrig kan bli mer än en blänkare om hon nöjer sig med det. Han uppmuntrar henne att ställa följdfrågor utan att ana att han igångsätter början till slutet.

”Bad Education” beskriver hur ansedda medborgare som Frank och Pam kunde rationalisera vad de gjorde, och hur enkelt personer med annars hög moral kan övertalas att blir medlöpare. Filmen tar inte billiga poäng genom att demonisera dem (eller förlöjliga Long Island-borna med alltför överdrivna accenter och skrikiga accessoirer), utan gör dem till verkliga personer med goda och dåliga sidor. Franks genuina (?) omtanke om elevernas framtid och goda hand med föräldrarna samt ambitioner med skolan vägs emot hans dyra vanor – bara det bästa tycks vara gott nog åt honom vare sig det gäller nyttiga smoothies eller flygresor i första klass.

Det blir också snart uppenbart att Frank är en person med hemligheter. Vigselringen han alltid bär till exempel, fast han varit änka under så lång tid, och fastän ingen minns något om hans fru. Resorna till Las Vegas där den före detta studenten Kyle (Rafael Casal från "Blindspotting") bor. Men Frank tycks ha svar på allt, och Jackman gör en brilliant tolkning av den nära nog psykopatiska lättheten med vilken den brett leende Frank duckar för alla faror på sin väg. Filmen har en lättsam berättarton och en stor behållning är att se hur Frank spelar sina kort när tillvaron börjar rasa. Vi följer honom nämligen som åskådare ”utifrån”, så att hans hemligheter uppdagas via Rachel eller andra inblickar medan han gömmer sig bakom bästa pokeransiktet för att skydda dem även från oss. Även Janney gör ett fantastiskt fint jobb med Pam, och det är en njutning att se hur de båda bär upp filmen som alltigenom består av riktigt fina skådespelarprestationer från hela ensemblen.

”Bad Education” är ett extremt välgjort drama med både humor och thrillerliknande element, som alltså lyckats fint med att skapa en underhållande filmupplevelse i egen rätt ur den otacksamma verklighetsskandal-genren. Den är mestadels filmad i det osmickrande ljus även vi svenskar förknippar med skolornas lysrörslampor, och Jackmans stränga men snälla lärarblick kan vi nog också känna igen från skoltiden. Men vad det än återkallar för minnen – vem vill inte se Jackman i hans bästa roll hittills?