Bakal Boys 2009

"Bakal Boys" betyder ungefär metallpojkarna och är en fin skildring av några av Manilas kåkstadspojkar som dyker efter metallskrot för att tjäna lite pengar till sina familjer. En farlig sysselsättning som ibland kräver sina offer.

 I centrum står Utoy och hans kompis Bungal. Pojkarna spelas inte av tränade skådespelare utan av riktiga "Bakal Boys" för att få det så verklighetstroget som möjligt. Det lyckas väl och känns emellanåt nästan dokumentärt.

"Bakal Boys" är mitt i allt elände en film om hopp och då särskilt symboliserat av den lilla solstrålen Utoy. Det hårda och farliga arbetat att dyka efter metall blandas upp med deras livsglädje över att få bada och leka. Livsglädjen verkar dock försvinna ju äldre barnen blir. De blir lurade på pengar och deras föräldrar tvingas till att sälja sina organ för att överleva. På andra sidan vattnet från kåkstaden ser man Manilas höghus, så nära men ändå så långt borta.

Jag gillar särskilt undervattensbilderna i "Bakal Boys" som är väldigt verklighetstrogna. Man inser hur svårt det är att hitta metallskrot när sikten inte ens är en meter. Regissören låter oss se det barnen ser och det är effektfullt. Det är en kärleksfull och lågmäld skildring av dessa barn.